Varför ser vi aldrig små duvungar?

Skriven av Mattias Svensson

Foto: Shutterstock
Foto: Shutterstock
Varför ser vi dem inte?

Duvor är vanliga i de flesta svenska städer, ofta sedda sittande på byggnader eller pickande på smulor på offentliga torg. Men att se deras ungar är ganska ovanligt.

Denna intressanta frånvaro väcker frågan: varför ser vi aldrig duvungar?

Enligt det danska vetenskapliga magasinet Illustreret Videnskab beror de främsta skälen till att duvungar förblir dolda på deras häckningsbeteenden och deras förvånansvärt snabba tillväxthastighet.

Varför det är ovanligt att se dem

Duvor bygger sina bon på avskilda, upphöjda platser som byggnadskanter, hustak eller brokonstruktioner. Dessa platser är vanligtvis utom syn- och räckhåll, vilket ger skydd från rovdjur och mänsklig påverkan.

När duvungar, även kallade squabs, kläcks, är de helt hjälplösa— inledningsvis är de blinda, fjäderlösa och helt beroende av sina föräldrar för värme och mat. Denna sårbarhet kräver en säker och dold plats för de tidiga stadierna av deras utveckling.

En annan anledning till att duvungar sällan ses är deras snabba tillväxthastighet.

Duvungar utvecklas snabbt och tillbringar cirka 3-5 veckor i boet. Under denna period omvandlas de från nakna och hjälplösa fåglar till fullt befjädrade juveniler.

Under den första veckan består deras kost uteslutande av 'duvmjölk'—en näringsrik sekret som produceras i föräldrarnas krävgångar. Denna substans är avgörande för ungarnas utveckling och tillhandahåller de nödvändiga fetterna och proteinerna som behövs för deras tillväxt. Att uppfostra ungar är energikrävande, vilket är anledningen till att duvor vanligtvis bara lägger 1-3 ägg per kull.

När de är redo att lämna boet liknar duvungar sina föräldrar till storlek och utseende, med undantag för ögonfärgen.

Till skillnad från vuxna duvors ljusa eller orange ögon har juvenila duvor mörkare ögon, vilket är en av de få indikatorerna på deras ålder när de börjar blandas med den vuxna populationen i mer tillgängliga urbana områden.

Förlorade i mängden

Med tanke på deras snabba utveckling och det dolda läget för deras bon, är det så att när duvungar är tillräckligt mogna för att våga sig ut ur boet, liknar de redan vuxna duvor.