Asger Risom
Moderna krigssystem — från långdistansbombplan till AI-stödd målsökning — driver en kraftig ökning av utsläpp, med över 5 miljoner ton CO2 på bara två veckor.
Kriget som involverar USA, Israel och Iran leder till en kraftig ökning av koldioxidutsläpp — men källan är inte enbart förstörelse. Det är tekniken som möjliggör modern krigföring.
En tidig analys som citeras av The Guardian uppskattar att mer än 5 miljoner ton koldioxidekvivalenter släpptes ut under konfliktens första 14 dagar.
Siffran visar hur moderna militära system — från långdistansbombplan till precisionsstyrda vapen — direkt omsätts i energiförbrukning och utsläpp i stor skala.
Den miljömässiga påverkan är inbyggd i modern krigförings struktur.
Långdistanssystem ökar bränslebehovet
En av de största bidragande faktorerna är bränsleförbrukning kopplad till avancerad militär logistik.
Moderna luftoperationer bygger på långräckviddiga anfallskapaciteter, där tunga bombplan genomför interkontinentala uppdrag med stöd av lufttankning, spaningsflyg och samordningssystem.
Dessa operationer kräver komplexa bränslekedjor som sträcker sig långt bortom det direkta konfliktområdet.
Enligt analysen förbrukade flygplan, fartyg och stödsystem upp till 270 miljoner liter bränsle på bara två veckor.
Detta speglar en central egenskap i modern krigföring: räckvidd. Förmågan att slå till på avstånd ökar den operativa flexibiliteten — men multiplicerar samtidigt energikostnaden för varje uppdrag.
Precisionsvapen och hög volym
Moderna konflikter präglas av precision — men också av volym.
Tusentals mål uppges ha attackerats under krigets inledande fas, med en kombination av missiler, drönare och precisionsstyrda vapen.
Varje system har sitt eget produktionsavtryck, och varje insats bidrar till de totala utsläppen.
Även avlyssningssystem — utformade för att stoppa inkommande hot — bidrar till helheten, eftersom flerskiktade luftförsvarssystem avfyras upprepade gånger för att neutralisera missiler och drönare.
Resultatet är en återkopplingsslinga: mer avancerade system möjliggör ett högre operationstempo, vilket i sin tur ökar resursförbrukningen.
Infrastruktur som utsläppsintensivt mål
En annan viktig faktor är typen av mål som attackeras.
Angrepp mot bränsledepåer, raffinaderier och lagringsanläggningar frigör stora mängder kolväten på kort tid. Bränder vid dessa anläggningar omvandlar i praktiken infrastrukturen till koncentrerade utsläppskällor.
I Teheran ledde attacker mot bränslelagring till långvariga bränder, där miljontals fat olja brann upp. Dessa händelser representerar en annan typ av utsläpp — inte från förbrukning, utan från okontrollerade utsläpp.
Ur ett systemperspektiv gör detta energiinfrastruktur till både ett strategiskt mål och en förstärkare av utsläpp.
Datadriven krigföring ökar tempot
Moderna militära operationer drivs i allt högre grad av data och automatisering.
Övervakningssystem, satellitnätverk och AI-stödd analys gör det möjligt att identifiera mål snabbare och samordna angrepp mer effektivt. Det ökar operationstempot — det vill säga hastigheten med vilken insatser genomförs.
Ett högre tempo innebär fler uppdrag, fler avfyrningar och intensivare användning av system under kortare tidsperioder.
Dessa teknologier förbättrar visserligen precision och samordning, men de koncentrerar också utsläppen snarare än minskar dem.
Inbyggda utsläpp i militära system
Utöver de direkta operationerna finns även så kallade inbyggda utsläpp.
Flygplan, fartyg, missilsystem och drönare bär på utsläpp kopplade till produktion, underhåll och förstörelse. När dessa system förloras eller används upp blir dessa utsläpp en del av konfliktens totala klimatavtryck.
Under krigets inledande fas bidrog förluster av utrustning till en mätbar ökning av utsläppen, separat från bränsleförbrukning och infrastrukturskador.
En systemisk påverkan
Sammantaget visar dessa faktorer att utsläpp inte är en bieffekt av modern krigföring — de är systemiska.
Kombinationen av:
- långdistanslogistik
- högfrekventa precisionsattacker
- angrepp på energiinfrastruktur
- datadriven samordning
skapar en miljö där utsläpp snabbt skalar upp, även över korta tidsperioder.
De uppskattade 5 miljoner ton koldioxidekvivalenter som genererades på bara två veckor visar hur dessa system samverkar.
I takt med att militär teknik utvecklas mot högre hastighet, längre räckvidd och ökad automatisering är det sannolikt att även dess miljöpåverkan följer samma utveckling.
Källor: Digi24, The Guardian, Institute for Climate and Community
