Ida Hansson
Efter intensiva samtal utan resultat ökar trycket på nya lösningar.
Nu kliver Ryssland fram och erbjuder sig att spela en roll.
Frågan är om det kan bromsa utvecklingen.
Enligt Moscow Times uppgav Kreml att Vladimir Putin i ett telefonsamtal med Irans president Masoud Pezeshkian uttryckt vilja att bidra till en diplomatisk lösning. Samtalet kom efter att förhandlingar mellan USA och Iran i Pakistan bröt samman den 13 april.
Ryssland vill ta plats
Kreml framhöll att Putin är beredd att bidra till en politisk process.
I uttalandet betonades att han vill medverka till att nå en “rättvis och varaktig fred” i Mellanöstern.
Det signalerar en tydlig ambition att stärka Rysslands roll i en allt mer komplex geopolitisk situation.
Samtal som körde fast
Förhandlingarna mellan USA och Iran var de mest omfattande på flera decennier, men slutade utan genombrott.
Båda sidor anklagade varandra för bristande flexibilitet, vilket snabbt ledde till ett dödläge.
Trots diplomatiska försök kvarstår stora motsättningar.
Iran signalerade att förtroendet för motparten saknades. Enligt Moscow Times handlade oenigheten bland annat om kontrollen över Hormuzsundet samt Irans rätt att anrika uran.
Det är avgörande frågor. Och de är långt ifrån lösta.
En global knutpunkt
Hormuzsundet är en av världens viktigaste transportleder.
Upp till en femtedel av världens olja passerar där under normala förhållanden.
Under kriget har Iran utnyttjat sitt inflytande över rutten, vilket påverkat energipriser och skapat oro på marknader världen över.
Det gör konflikten global – inte bara regional.
Oro för nästa steg
Att samtalen misslyckades väcker nu farhågor om en ny upptrappning.
Ett återupptaget krig riskerar att slå mot energiflöden, skada infrastruktur och pressa upp priser ytterligare.
För civila i regionen kvarstår osäkerheten. Hotet om nya attacker finns där.
Ett strategiskt drag
Det kan ses som ett försök från Moskva att stärka sin roll som medlare i konflikten.
När USA och Iran står långt ifrån varandra öppnas ett utrymme för andra aktörer att försöka påverka utvecklingen.
Samtidigt är det oklart om externa initiativ räcker för att bryta dödläget – eller om motsättningarna är för djupa för en snabb lösning.
Källa: Moscow Times
