Kenneth Glad
En ökning av regionala konflikter har förstärkt rädslan för en bredare konfrontation mellan stormakter. Från Östeuropa till Mellanöstern sprids spänningarna över flera fronter.
Vissa analytiker menar att det globala systemet utvecklas på ett sätt som gör ett enda, allomfattande krig mindre sannolikt – även om våldet i sig inte minskar.
I stället för att röra sig mot en avgörande sammandrabbning framstår dagens konflikter som alltmer frikopplade. Denna fragmentering, enligt experter som citeras av den danska tv-kanalen TV 2, förändrar hur upptrappning sker.
Ole Wæver vid Köpenhamns universitet pekar på en viktig skillnad jämfört med de senaste åren. Tidigare amerikansk strategi, särskilt under Joe Biden, fokuserade på att samla allierade i tydligare block – till exempel genom att samordna Europa kring Ukraina samtidigt som trycket på Kina ökades.
En sådan struktur kan höja insatserna mellan stormakter. Utan den kan konflikter förbli begränsade, även när de intensifieras lokalt. Bilden är dock mer komplicerad än att den helt enkelt skulle vara ”säkrare”.
Inflytande och begränsningar
Donald Trumps utrikespolitiska linje bidrar till denna förändring, även om det inte nödvändigtvis är avsiktligt.
Hans skepsis mot Nato, EU och FN speglar en bredare preferens för bilaterala förhandlingar framför multilaterala ramverk.
Som framgår av TV 2:s rapportering minskar detta de begränsningar som allianser sätter på mäktiga stater.
Rasmus Brun Pedersen vid Aarhus universitet menar att sådana institutioner tenderar att stärka mindre länder genom att binda större till gemensamma regler.
Att avskaffa eller försvaga dessa strukturer kan rubba balansen. Det gör det möjligt för Washington att hantera enskilda stater direkt, tillämpa påtryckningar mer selektivt och ibland mer kraftfullt.
Administrationen har också tagit avstånd från delar av FN-systemet och fört fram alternativ, däribland ett till stor del symboliskt initiativ kallat ”Board of Peace”, vilket understryker en vilja att kringgå etablerade forum.
Europa däremellan
För europeiska länder innebär denna förändring både möjligheter och risker. Nato har länge fungerat som en säkerhetsförankring, men osäkerhet kring USA:s engagemang tvingar regeringar att ompröva sina positioner.
En mindre förutsägbar alliansstruktur kan minska risken för en snabb, blockdriven upptrappning. Samtidigt gör den mindre stater mer utsatta i bilaterala relationer med större makter.
Pedersen beskriver Trumps facit i skarpa ordalag: ”Trump har varit en blodtörstig president.” Uttalandet speglar kritik mot omfattande amerikanskt militärt engagemang, även när formella allianser förlorar i betydelse.
Det som växer fram är inte en fredligare ordning, utan en lösare och mindre samordnad sådan.
Wæver menar att försvagningen av starka internationella ramverk har gjort det svårare att hantera kriser kollektivt och öppnat utrymme för regionala aktörer att hävda sig.
I stället för en stor konfrontation driver världen mot ett lapptäcke av konflikter – svårare att ena, men också svårare att begränsa på sikt.
Källor: TV 2 Danmark
