Kenneth Glad
När faran rör sig snabbt kan gamla rutiner lämna människor ovetande. För många invånare har inofficiella kanaler blivit den första platsen att söka information på.
I flera ryska regioner har invånare inte väckts av sirener under drönarattacker.
Enligt den polska nyhetssajten Onet fick många först veta att något hade hänt genom explosioner eller via lokala Telegram-kanaler.
Det mönstret blev svårare att ignorera när attacker nådde Moskva. Angrepp mot mer avlägsna städer hade väckt mindre reaktioner i huvudstaden, men drönare över Moskvaområdet gjorde frågan till föremål för en bredare offentlig debatt.
Det gamla systemet rör sig långsamt
Rysslands civilförsvarssystem formades under sovjettiden, då planerare fokuserade på kärnvapenkrig, massutrymningar och industriolyckor.
I dag kan hotet vara en liten drönare som flyger lågt och når sitt mål innan den regionala befälskedjan hinner reagera.
Ryssland har sirener, SMS-varningar, appar och kriscenter, enligt Onet, men systemet är ofta beroende av långsamma administrativa godkännanden.
Den tidigare räddningstjänstchefen Aleksandr Tjuprijan beskrev en gång problemet rakt på sak: ”Det finns inget som heter förhöjd beredskap.”
Svagheten gäller inte bara drönarattacker. Översvämningar i våras drabbade minst 32 ryska regioner, däribland Dagestan och Tjetjenien.
Myndigheterna uppgav att tusentals människor hade evakuerats och att nödhjälp delades ut. På plats rapporterade Onet dock om en betydligt mindre organiserad respons: filtar, dricksvatten och mat samlades in från närliggande butiker och grossister snarare än från statliga beredskapslager.
Det rådde också brist på transporter. Evakueringar var ofta beroende av vem som kunde hjälpa till lokalt, inklusive invånare med båtar, bilar eller andra fordon.
Lokala myndigheter bad om extern hjälp när översvämningarnas omfattning översteg deras kapacitet.
Moskva undviker signalen
Moskva har Rysslands tätaste luftförsvarsnätverk, men offentliga varningar där förblev länge begränsade.
Orsaken var inte enbart teknisk. Onet rapporterade att myndigheterna fruktade panik och det politiska budskap som regelbundna flyglarm i huvudstaden skulle signalera.
I Belgorod och Kursk, närmare Ukraina, är sirener och varningar vanligare. Längre in i Ryssland har varningar ibland kommit först efter att attackerna varit över, som vid de tidiga angreppen mot Tuapse.
Civilförsvaret är också beroende av platser där människor kan söka skydd. Många skyddsrum från sovjettiden finns fortfarande kvar i registren, men invånare har mötts av låsta källare, översvämmade rum, förrådsutrymmen och oanvändbara ingångar.
I Belgorod och Kursk svarade myndigheterna genom att installera betongskydd nära skolor, hållplatser och stadskärnor.
Ett land med ärvd infrastruktur från kalla kriget improviserar nu fram skydd mot drönare på gatunivå.
Källa: Onet
