Kathrine Frich
Att sälja ett högteknologiskt vapen kräver absolut självförtroende.
När en nations ledare förklarar att ett nytt stridsflygplan är det obestridligt bästa i världen, brukar allmänheten nicka med.
Men när landets egna frontlinjeexperter börjar ifrågasätta den berättelsen, rasar försäljningsargumenten samman.
Ord mot handling
Vladimir Putin överöste nyligen Rysslands nyaste smygjaktplan, Su-57, med beröm och kallade det ett femte generationens underverk. Skrytet mottogs inte väl av oberoende försvarsanalytiker på hemmaplan.
Trots de stora riskerna med att kritisera militären går framstående kommentatorer öppet emot den officiella hypen. Militäranalytikern Maksim Kalashnikov ledde kritiken genom att jämföra planet med amerikanskbyggd hårdvara.
”Om Su-57 är ett bättre flygkomplex än det ökända F-35, var finns det då i Ukraina?” skrev Kalashnikov, enligt Defence Blog. Han påpekade att Israel använder västerländska jetplan för djärva uppdrag med djupa anfall.
”F-35-planen i det israeliska flygvapnet opererade mot Iran som om det inte fanns något luftvärn där överhuvudtaget. De slog ut luftvärnssystem och träffade kritiskt viktiga mål. Men ser vi liknande handlingar av Su-57 i Ukraina? Nej, bara drönare och robotar. Följer Su-57 ens i deras spår? I det här livet är det handlingar som räknas, inte ord. Vi har redan matats med tillräckligt många ord,” tillade Kalashnikov.
Den saknade partnern
Andra lokala kritiker pekar på djupare tekniska brister inom programmet. Ett stort problem är bristen på en fungerande wingman.
Su-57 utformades för att operera tillsammans med en avancerad tung stridsdrönare, men det partnerskapet har i stort sett inte blivit av. Kommentatorer noterade att utan sin robotpartner har huvudplanet svårt att prestera.
En kommentator skrev om situationen: ”Utan S-70 Hunter är Su-57 också en museiklenod som aldrig ens blev ett sant femte generationens flygplan, varken vad gäller motorer, avionik eller smygteknik.”
”Alla kan se resultatet av detta tillstånd i den särskilda militära operationen [kriget i Ukraina], där de ryska flyg- och rymdstyrkorna har misslyckats med att uppnå luftherravälde över omtvistat territorium och har förlorat luftherraväldet över ryskt territorium,” fortsatte den anonyma kritikern.
Ställd inför verkligheten
Västerländska experter har länge tvivlat på flygplanets verkliga kapacitet. Jetplanen flyger med äldre motorer lånade från tidigare modeller.
I slutändan berättar slagfältet den sanna historien. Efter år av intensiv konflikt förblir flottan för liten för att riskeras i verklig strid. Att hålla ett vapensystem vid sidan om bevisar att skeptikerna har rätt.
Källor: Defence Blog
