Kenneth Glad
Allmänhetens ilska förändrar valen i hela regionen. Många väljare värderar löften om ordning, stabilitet och snabba åtgärder högre än traditionella partilojaliteter.
Colombias andra valomgång den 21 juni gav regionens politiska omsvängning en tydlig nyhetsvinkel.
Med 99,99 procent av rösterna räknade i den preliminära sammanställningen vann den konservative juristen och affärsmannen Abelardo de la Espriella Colombias presidentval med 12,96 miljoner röster, motsvarande 49,66 procent, enligt The Guardian.
Den vänsterorienterade senatorn Iván Cepeda fick 12,7 miljoner röster, eller 48,7 procent, vilket gav de la Espriella en ledning på 250 830 röster. Cepeda vägrade att erkänna det preliminära resultatet och sade att hans kampanj skulle bestrida resultaten från 33 000 vallokaler, medan den avgående presidenten Gustavo Petro uppgav att han skulle invänta den officiella rösträkningsprocessen innan han accepterade utgången.
De la Espriella drev kampanj mot den avgående presidenten Gustavo Petros politik. Petro, Colombias första vänsterpresident, hade fört förhandlingar med väpnade grupper inom ramen för sin politik för ”total fred”. De la Espriella lovade i stället ökat militärt tryck, utbyggda fängelser och en mer konfrontativ strategi mot narkotikanätverk och gerillagrupper.
Brottsligheten var inte en sidofråga i valet. Den stod i centrum för kampanjen.
Siffrorna har gjort rädslan svårare att avfärda
Latinamerika och Karibien noterade en lägre regional mordfrekvens 2025 än 2024, skriver InSight Crime, med en mediannivå på cirka 17,6 mord per 100 000 invånare. Den regionala nedgången har dock inte lugnat väljarna i länder där våldet blivit mer synligt och politiskt destabiliserande.
Ecuador är det tydligaste exemplet. Narkotikasmuggling, tillgång till hamnar och konflikter inom fängelsesystemet har bidragit till att förvandla ett tidigare relativt säkert land till ett av regionens mest oroande säkerhetsproblem. Peru har sett en kraftig ökning av utpressning, medan Colombia fortsatt kämpar med väpnade grupper, narkotikahandel och otrygghet på landsbygden.
För väljarna är rädslan ofta lokal och omedelbar. En butiksägare som betalar skyddspengar upplever inte brottslighet som statistik. En pendlare som oroar sig för kidnappningar, rån eller gängaktivitet väntar sannolikt inte tålmodigt på institutionella reformer.
Kandidater som lovar snabba åtgärder har dragit nytta av denna otålighet.
Bukeles skugga sträcker sig bortom El Salvador
El Salvadors president Nayib Bukele har blivit regionens mest efterliknade säkerhetspolitiska förebild.
Hans massgripanden, undantagsbefogenheter och system med megafängelser har mött hård kritik från människorättsorganisationer. Men hans popularitet på hemmaplan har gjort honom till en referenspunkt för politiker som vill framstå som handlingskraftiga i kampen mot brottslighet.
De la Espriella har hämtat inspiration från denna framtoning i Colombia. I Peru har den konservativa politikern Keiko Fujimori använt ett budskap präglat av lag och ordning i en jämn andra valomgång mot den nationalistiske kongressledamoten Roberto Sánchez. Rösträkningen har enligt WLRN ännu inte gett landet någon klar segrare.
Chiles president José Antonio Kast, som enligt Chiles regering innehar ämbetet under mandatperioden 2026–2030, stärkte också sin ställning genom löften kopplade till brottslighet, migration och gränskontroll.
Lockelsen är enkel: Bukele förmedlar en bild av beslutsamma åtgärder mot brottslighet, ett budskap som har fått gehör hos många väljare i regionen.
Hårda säkerhetsåtgärder kan ge synliga resultat, men de kan också försvaga domstolarna, överbelasta fängelserna och normalisera undantagsstyre. När brottsligheten blir en allt viktigare valfråga framställs rättsliga begränsningar lättare som hinder snarare än skyddsmekanismer.
Trump har blivit en del av den regionala berättelsen
USA:s president Donald Trump har spelat en ovanligt öppen roll i detta politiska skede.
Enligt Los Angeles Times har Trump offentligt stött flera högerorienterade latinamerikanska politiker och rörelser, däribland de la Espriella i Colombia och Javier Mileis politiska läger i Argentina.
Hans stöd till de la Espriella var särskilt anmärkningsvärt eftersom amerikanska presidenter traditionellt har undvikit så direkt inblandning i utländska val.
Reaktionerna har varit delade.
Konservativa kandidater har betraktat Trumps stöd som ett bevis på internationellt inflytande. Kritiker i Colombia och Mexiko har däremot sett det som otillbörlig inblandning.
Mexikos vänsterorienterade president Claudia Sheinbaum har ifrågasatt om amerikanska påtryckningar kring organiserad brottslighet används för att påverka det politiska utfallet inför Mexikos val 2027.
Trumps inflytande handlar inte bara om stöduttalanden. Det handlar också om stil: retorik som betonar outsiderrollen, angrepp på eliter, varningar om brottslighet, skepsis mot migration och löften om att minska statens omfattning.
Högern växer inte fram i en enda form
Den nya konservativa vågen är inte ideologiskt enhetlig.
Argentinas Javier Milei drivs av libertariansk ekonomisk politik och djupa nedskärningar i de offentliga utgifterna. Bukeles projekt bygger på säkerhet och centraliserad makt. Kast i Chile har betonat brottslighet, migration och socialkonservativa frågor. De la Espriella har kombinerat anti-vänsterretorik med löften om hårda tag mot väpnade grupper.
Det som förenar dem är inte någon detaljerad politisk handbok. Det är snarare en politisk stämning formad av väljare som anser att de befintliga institutionerna har misslyckats med att skydda dem.
Vissa är arga över inflationen. Andra är utmattade av korruptionsskandaler, långsamma reformer eller otrygghet som påverkar vardagen.
I flera länder vann nyligen vänsterregeringar makten genom löften om en mer rättvis samhällsordning, men hade sedan svårt att genomföra tillräckligt stora förändringar tillräckligt snabbt för att behålla allmänhetens förtroende.
Den besvikelsen har gett högerkandidater utrymme att framställa sig som alternativet till passivitet, oordning och byråkrati.
Att regera visar sig redan vara svårare än att kampanja
Vallöften kan vara skarpa. Regeringsarbete går långsammare.
Ecuadors president Daniel Noboa tillträdde med ambitiösa säkerhetsplaner, däribland nya fängelseanläggningar och hårdare åtgärder mot gäng. Genomförandet har bromsats av ekonomiska begränsningar, institutionella hinder och krisens omfattning.
Chile erbjuder också en varning. Kast kampanjade med kraftfulla löften om migration och säkerhet, men att omsätta dessa löften i politik har krävt rättsliga processer, administrativ kapacitet och samarbete med andra länder. Utvisningskampanjer, fängelsereformer och gränskontroller genomförs sällan i samma tempo som ett valtal.
Colombia skulle innebära ännu större komplikationer för de la Espriella om hans seger bekräftas. Han skulle ställas inför ett splittrat land, en svårhanterlig kongress och väpnade grupper som är djupt förankrade i områden där staten länge haft begränsad närvaro.
Att vinna ett val bygger inte automatiskt upp domstolar, utbildar poliser, finansierar fängelser eller etablerar statlig kontroll i avlägsna regioner.
Demokratin är nu en del av säkerhetsdebatten
Regionens politiska diskussion handlar inte längre enbart om höger och vänster. Den handlar också om hur mycket makt väljarna är villiga att ge ledare som lovar trygghet.
Frågan är obekväm eftersom den berör människors vardag. Personer som känner sig övergivna av staten kanske inte ser demokratiska processer som ett skydd. De kan uppfatta dem som ett hinder för snabba åtgärder.
Eduardo Moncada, chef för Institute of Latin American Studies vid Columbia University, sade till PBS att vissa väljare drar slutsatsen att demokratin har misslyckats när den inte kan skydda deras familjer. Den uppfattningen ger hårdföra politiker en öppning.
Latinamerika har upplevt detta tidigare, om än i andra former. Regionen känner till kostnaderna för auktoritärt styre, men också kostnaderna för svaga stater. Den nuvarande högersvängen befinner sig mellan dessa två rädslor.
För närvarande har brottsligheten gett konservativa och högerextrema ledare deras starkaste budskap på flera år. Om de kan skapa tryggare gator utan att skada de demokratiska institutionerna kommer att avgöra om detta ögonblick blir början på en varaktig politisk era eller bara ännu en svängning i en rastlös region.
Källor: Los Angeles Times, PBS, The Guardian, InSight Crime, WLRN
