22 juli fortsätter att prägla Norge när överlevande talar till en ny generation

Inne i Norges parlament stod Julie Bremnes nyligen inför en grupp skolungdomar på studiebesök och talade om något som hon sällan tar upp i det sammanhanget.

Hon var 16 år när hon överlevde det högerextrema terrorattentatet på Utøya 2011. I dag arbetar Bremnes som politisk rådgivare för Arbeiderpartiet.

Onsdagen den 22 juli markerade att det hade gått 15 år sedan attackerna i Oslo och på Utøya. Åtta personer dödades när den högerextreme terroristen Anders Behring Breivik detonerade en bomb i regeringskvarteren. Därefter tog han sig till Utøya, där han mördade 69 personer på sommarlägret som anordnades av Arbeidernes ungdomsfylking, känt under den norska förkortningen AUF. Organisationen är Arbeiderpartiets ungdomsförbund.

Många av de elever som nu studerar händelserna den 22 juli var inte födda när attackerna ägde rum. Andra var för små för att minnas dem.

Bremnes sade till NRK att det har blivit allt viktigare att lära denna generation om politiskt engagemang och samhällelig splittring.

– Jag hoppas att vi i år lyckas lära en ny generation hur viktigt det är att delta i demokratin och att stå upp mot åsikter när någon försöker dela upp oss i ”vi” och ”dem”.

Ön är nu ett klassrum

Varje sommar återvänder unga människor till samma ö där attacken ägde rum.

På Utøya anordnas numera workshoppar om attentaten, demokratiskt deltagande, diskriminering och antidemokratiska idéer. Enligt Utøya Democracy Workshop deltar tusentals unga besökare varje år i utbildningsprogram på ön.

Vissa aktiviteter hålls i byggnader som stod kvar efter skottlossningen. Guidade visningar tar också eleverna genom öns historia och den politiska miljö där attacken ägde rum.

22 July Centre i Oslo har en liknande roll. Centret, som inrättades som ett nationellt centrum för minnesarbete och folkbildning, skildrar historien om bombdådet i regeringskvarteren och massakern på Utøya. Ett nytt centrum invigdes på onsdagen.

Dessa institutioner gör det möjligt att förmedla berättelsen utan att lägga hela ansvaret på överlevande och anhöriga till de dödade.

Bremnes berättade för NRK att samhällets reaktion efter attentaten hjälpte många överlevande att känna sig stöttade. Enligt tv-bolaget deltog över 300 000 människor i rosmanifestationer runt om i Norge. Samlingarna blev en symbol för nationell sammanhållning och ett avståndstagande från politiskt våld.

För vissa av dem som var direkt berörda har åren därefter dock också väckt en svårare fråga: om landet fokuserade så starkt på enighet att man inte ägnade tillräcklig uppmärksamhet åt de idéer som låg bakom morden.

Politiken försvann inte

Mads Hartz var en av de civila båtägare som korsade vattnet för att hjälpa unga människor att fly från Utøya. Senare bistod han polisen med att transportera gärningsmannen från ön.

I en intervju med NRK sade Hartz att rosmanifestationerna var både betydelsefulla och samlande. Men han anser att de politiska attityder som förknippas med gärningsmannen fortfarande kräver en närmare granskning.

– Det blev något unikt norskt, samlande och vackert, men gärningsmannen stod för attityder som fortfarande finns i samhället i dag. Jag tror att jag skulle ha riktat min ilska mot det.

NRK skriver att gärningsmannens manifest, som spred högerextrema och antimuslimska konspirationsteorier, senare kom att påverka extremister både i Norge och utomlands.

Hartz varnade också för miljöer på sociala medier där användare främst möter människor som redan delar deras uppfattningar. I sådana miljöer kan ogrundade påståenden, enligt honom, upprepas och förstärkas tills de behandlas som fakta.

Den tidigare polisutredaren Geir-Egil Løken, som förhörde gärningsmannen, gav ett annat perspektiv. Han sade att extrema eller konspiratoriska idéer bör bemötas direkt, men menade att hån och personligt förakt ofta förhindrar meningsfulla samtal.

Norges officiella utredning fokuserade på institutionella brister. Den oberoende 22 juli-kommissionen slog 2012 fast att allvarliga brister hade påverkat beredskapen, samordningen och räddningsinsatsen. Slutsatserna blev en del av ett bredare arbete med att fastställa vilka förändringar som behövde genomföras efter attentaten.

Hur minnet förs vidare syns nu tydligt på själva Utøya.

Elever deltar i workshoppar, går genom bevarade byggnader och diskuterar hur politiskt språk kan påverka samhällslivet. Samtidigt fortsätter ön att vara värd för sommarläger, fotbollsmatcher och samlingar för unga aktivister.

För dessa besökare tillhör den 22 juli historien snarare än det egna minnet. Ändå är klassrummen, stigarna och samlingsplatserna där de lär sig om händelserna fortfarande en del av vardagslivet – och för berättelsen vidare till varje ny generation.

Källor: NRK, Utøya Democracy Workshop