Prins mot väljare i mikronations abortstrid

Ett förslag om att lätta på Liechtensteins abortrestriktioner har gått vidare efter att ha samlat in tusentals namnunderskrifter. Det har på nytt riktat uppmärksamheten mot arvsprins Alois makt att hindra lagstiftning som godkänts genom den politiska processen från att träda i kraft.

Förslaget, kallat ”Fristenlösung für Liechtenstein” (tidsgränsmodell för abort i Liechtenstein), skulle tillåta abort under de första tolv veckorna utan de straffrättsliga påföljder som gäller enligt det nuvarande systemet.

Initiativtagarna vill också avskaffa begränsningar för information om abort och kräva att sjukförsäkringen täcker abortvård.

Gabriella Alvarez-Hummel, journalist från Liechtenstein och förespråkare för reproduktiva rättigheter, skrev i The Guardian att initiativtagarna samlade in 4 970 namnunderskrifter. Hon beskrev antalet som det näst högsta som uppnåtts av ett medborgarinitiativ i landets historia.

Den 12 maj 2026 publicerade Liechtensteins regering sin preliminära rättsliga granskning. Den slog fast att förslagets text var förenlig med konstitutionen, gällande internationella fördrag och de formella regler som styr medborgarinitiativ.

Den 10 juni behandlade Landtag, Liechtensteins parlament, resultaten och förklarade initiativet tillåtligt.

Prinsen hotar med veto

Alois, som är Liechtensteins regent, har sagt att han kommer att vägra godkänna de föreslagna ändringarna av abortlagstiftningen.

Alvarez-Hummel rapporterade i The Guardian att prinsen anser att den nuvarande lagen skyddar det ofödda livet. Hon skrev också att han medger att restriktionerna inte hindrar invånare från att genomgå abort i grannländerna.

Hans hot om veto får direkta rättsliga konsekvenser. Enligt Liechtensteins konstitution krävs prinsens godkännande för att lagstiftning ska kunna träda i kraft.

Frågan handlar därför inte enbart om huruvida förslaget kan få stöd av parlamentet eller väljarna. Även om det godkänns i dessa led kan det fortfarande stoppas av statschefen.

Liechtenstein har tidigare ställts inför en liknande konflikt. I september 2011 tog väljarna ställning till initiativet ”Hilfe statt Strafe” (Hjälp i stället för straff), som syftade till att ändra landets abortlagstiftning.

Officiella folkomröstningsresultat visar att 5 762 väljare, eller 52,3 procent, röstade nej till förslaget. Det fick 5 264 ja-röster, motsvarande 47,7 procent.

Begränsade rättsliga undantag

Abort är fortfarande i allmänhet förbjuden enligt Liechtensteins strafflag, även om det finns begränsade undantag.

Lagen tillåter abort om en fortsatt graviditet skulle innebära en allvarlig fara för den gravida personens liv eller orsaka allvarlig skada på hälsan. Undantag gäller också för graviditeter som är en följd av våldtäkt, sexuellt tvång och vissa former av sexuella övergrepp.

Särskilda bestämmelser gäller när den gravida personen var under den lagstadgade åldersgränsen vid tidpunkten för befruktningen.

Invånare kan resa utomlands för att få abortvård, men förespråkarna för ”Fristenlösung für Liechtenstein” menar att detta inte ger jämlik tillgång till vård.

Alvarez-Hummel rapporterade att kvinnor som hon intervjuat mötte ekonomiska, praktiska och känslomässiga svårigheter när de ordnade vård utanför landet. Svårigheterna omfattade att hitta vårdgivare, boka tider och täcka kostnader utan tillgång till vägledning i hemlandet.

En intervjuperson, som kallas Maria för att skydda sin identitet, sade:

”Man känner sig så hemsk när man vill göra det, eftersom det är ett sådant tabu i det här landet. Man känner sig som ett monster.”

Förespråkarna menar att systemet tvingar patienterna att själva hantera de praktiska och känslomässiga konsekvenserna av att söka vård utomlands, samtidigt som ingreppet fortfarande inte är tillgängligt i hemlandet.

Initiativet går nu vidare i Liechtensteins formella politiska process. Förespråkarna vill att frågan ska avgöras i en folkomröstning, medan Alois uttalade vägran att ge sitt godkännande fortfarande är det främsta hindret för att en lagändring ska kunna träda i kraft.

Källor: The Guardian