Jens Asbjørn Bøgen
Rysslands krig i Ukraina har aldrig saknat författare som är villiga att sjunga dess lov, men det kanske saknar läsare.
Vid ett offentligt rundabordssamtal i Sankt Petersburg denna vecka samlades några av de ryska författarna som är närmast knutna till Kremls krigsberättelse för att fälla en ovanligt tydlig dom över sitt eget projekt: staten har inte lyckats göra deras arbete till masskultur, och böckerna förblir olästa.
Diskussionen ägde rum den 30 september i Författarnas bokhandel på Nevskij Prospekt och bar den medvetet provokativa titeln ”Kulturell specialoperation”, som Sankt Petersburg-mediet Bumaga rapporterade.
Frasen anspelar på benämningen ”militär specialoperation” som myndigheterna använder för kriget.
Z-poeten Aleksandr Pelevin förklarade för publiken att en ”kulturell specialoperation” i verkligheten aldrig hade lanserats och att den krigsförespråkande poesin hade ”somnat in”.
Han sade att det krigsförespråkande lägret inte hade lyckats bygga upp en egen kulturell infrastruktur eller uppnå samma sammanhållning som oppositionella kretsar har skapat.
259 böcker, upplagor på 1 000 till 3 000
Det oberoende mediet Verstka sammanfattade klagomålet i siffror. Dess undersökning av den krigsförespråkande bokmarknaden räknade 259 ryska böcker om kriget i Ukraina, publicerade mellan februari 2022 och maj 2026. Produktionen ökade från 4 titlar under 2022 till 108 under 2025 och ytterligare 59 under de första fem månaderna av 2026.
När det gäller upplagorna ser det annorlunda ut. De flesta ligger mellan 1 000 och 3 000 exemplar, och endast 25 av de 259 titlarna översteg 5 000. Eftersom böckerna inte säljer är förlagen beroende av bidrag, parlamentsledamöter och frivillignätverk för att slussa ut osålda exemplar till skolor, universitet och offentliga bibliotek.
Det dominerande förlaget är AST, som har gett ut minst 69 titlar med krigstema och driver egna serier som ”Vremja Z” och ”Russkaja Rekonkista”, enligt Verstkas analys.
Författare vid fronten får ingen permission
Andra talare beskrev mer praktiska hinder. Förläggaren Pavel Bystrov sade att han inte kunde få in sina barnböcker på skolornas läslistor och anklagade tjänstemännen för att hantera hela projektet för byråkratiskt.
Musikern Jelizaveta Pantjenko sade att Ryska kompositörsförbundet sällan använde texter av krigsdeltagare och att barn som ville framföra sånger om kriget avvisades från musikfestivaler.
Vid rundabordssamtalet rapporterades det också att krigsförespråkande författare som för närvarande tjänstgör vid fronten inte beviljades permission för att delta i litterära evenemang.
Z-poeten och Ukrainakrigsveteranen Axel Kobokki hävdade att staten själv hade förgiftat benämningen ”patriot” genom att knyta den för nära till ämbetsmannaskapet – i ett land där förtroendet för myndigheterna är lågt.
Han hänvisade till statligt finansierade filmer som framställer sovjettidens säkerhetstjänster och straffbataljoner i negativ dager, som bevis för att den officiella linjen underminerar sina egna anhängare.
En krympande bokmarknad
Satsningen på krigsförespråkande litteratur sker mot bakgrund av en mer allmän krympning av den ryska bokmarknaden. Upplagorna inom hela branschen sjönk med 26 procent under 2025 och med ytterligare 16,9 procent under första kvartalet 2026, enligt en analys från Carnegie Russia Eurasia Center från augusti.
Bokpriserna steg i början av 2026 med 18,5 procent snabbare än året innan, vilket fick läsare att vända sig till begagnade exemplar och offentliga bibliotek.
Carnegies analytiker tillskriver trycket en flerskiktad censur av titlar som rör ”utländska agenter”, ”oönskade organisationer” och ”HBTQ-propaganda”, tillsammans med ett förbud mot så kallad narkotikapropaganda i mars 2026, vilket har tvingat förlag att granska hela kataloger.
