Daniel Wolfram
En ny rapport indikerar att genomgripande förändringar behövs för att diagnostisera ADHD och autism.
Englands system för hantering av autism och ADHD behöver en radikal översyn.
En officiell granskning, beställd av tidigare hälsominister Wes Streeting, fann att tusentals patienter fastnar i enorma köer medan avgörande stöd förblir otillgängligt utan en formell diagnos.
I december 2025 fanns upp till 560 000 personer på väntelistorna för ADHD-utredningar – över 17 gånger fler än 2019. Dessutom hade fler än 254 000 individer öppna remisser för autism.
Författarna varnade för att denna flaskhals ökar risken för feldiagnoser. Att ge någon fel etikett kan leda till felaktiga behandlingar, som att förskriva antidepressiva medel till en ensam student som egentligen behöver sociala kontakter.
”Att ha ADHD- eller autismrelaterade drag betyder inte nödvändigtvis att någon har ett diagnostiserbart tillstånd”, sade författarna, enligt The Independent.
Växande socialt tryck
Den kraftiga ökningen i efterfrågan speglar en ökning av psykisk ohälsa över hela Storbritannien. Officiella siffror visar att 22,6 procent av vuxna i arbetsför ålder rapporterade en psykisk störning 2024, en ökning från 15,5 procent 1993.
Rapportens medordförande, dr Peter Fonagy, pekade på den verkliga pressen på unga människor, inklusive bostadsstress och ekonomisk osäkerhet. Samtidigt har sociala medier också gjort psykisk hälsa till ett stort samtalsämne och bidragit till att avstigmatisera den.
Parallellt har privata kliniker fyllt tomrummet som lämnats av de statliga tjänsterna. Priserna för privata ADHD-utredningar ökade med 252 procent på tre år, trots en oroväckande brist på tillsyn.
Inte längre ”gatekeeping”
Hälsoexperter välkomnade att man rör sig bort från ”gatekeeping” av diagnoser. Thea Stein, verkställande direktör för Nuffield Trust, sade: ”Att röra sig mot ett system baserat på människors behov är förnuftigt, men det kan bara fungera om stödet faktiskt finns där för dem som behöver det.”
Samtidigt uppmanar andra experter till försiktighet gällande förslag om att prioritera endast de allvarligaste fallen.
Dr Rachel Moseley från Bournemouth University varnade för att ransonering av diagnoser skulle kunna skada neurodivergenta vuxna vars skillnader är mindre uppenbara men som ändå står inför allvarliga risker, inklusive självmord.
