Kenneth Glad
Storfilmer har alltid väckt starka reaktioner hos frispråkiga biobesökare. När legendariska berättelser når bioduken uppstår ofta livliga diskussioner på sociala medier, men få försöker någonsin göra om en storfilm på sin egen dator.
Dispyter mellan teknikprofiler och Hollywoodregissörer leder sällan till egna filmproduktioner. Enligt The Guardian utlöste Elon Musk en oväntad konflikt när han offentligt gick till angrepp mot Christopher Nolans sommarstorfilm Odysséen. Musk ifrågasatte rollbesättningen innan han ens hade sett den färdiga filmen och kritiserade valet av Elliot Page och Lupita Nyong’o.
Nolans film fick lysande recensioner och drog in enorma biljettintäkter världen över. I stället för att låta oenigheten ebba ut hävdade miljardären att hans egenutvecklade Grok-programvara kunde skapa en betydligt mer trogen version av Homeros antika berättelse.
Få bedömare tog skrytet på allvar vid den tidpunkten. Månader gick, det offentliga samtalet rörde sig vidare och de flesta fortsatte helt enkelt med sina liv.
Träig digital myt
Nu har miljardären presenterat ett sju minuter långt videoklipp för att visa att han menade allvar. Förhandsvisningen fungerar som ett inledande kapitel och visar hur Odysseus försöker undvika militärtjänst genom att spela sinnessjuk. Andra ledare placerar hjältens spädbarn framför en plog i rörelse, vilket tvingar Odysseus att ingripa, avslöja sin bluff och ansluta sig till flottan på väg mot Troja.
Klicka för att visa externt innehåll från x,
- Du kan alltid aktivera och inaktivera tredjepartsinnehåll.
Du godkänner att visa externt innehåll från tredje part. Personuppgifter kan skickas till innehållsleverantören och andra tredjepartstjänster.
Resultatet imponerar dock inte. Filmkritikern Peter Bradshaw skrev i The Guardian att de datorgenererade bilderna känns helt livlösa och jämförde dem med lågkvalitativa mellansekvenser från militära skjutspel och primitiva arkadspel.
Inte heller ljudet lyckas skapa någon verklig dramatik. Bradshaw noterade att de datorgenererade rösterna framför replikerna i en monoton, robotliknande ton som berövar varje känslosamt avsked och farlig resa all mänsklig känsla.
Ihåligt teknikjippo
Branschbedömare ser klippet mer som ett desperat försök att vinna en redan förlorad diskussion än som en genuin kreativ prestation. Bradshaw undrade skämtsamt om programvaran härnäst skulle försöka skriva om företagsskandaler eller historiska katastrofer för att anpassa dem till Silicon Valleys fantasier.
Han skämtade om att Grok skulle kunna låta Tom Cruise spela en oljemagnat som räddar planeten genom ändlös oljeborrning. Programvaran skulle också kunna skildra hur den vanärade Theranos-grundaren Elizabeth Holmes bevisar att hennes bedrägliga blodtestteknik faktiskt fungerade, innan hon flyger iväg i ett futuristiskt fordon.
Den skarpa satiren sätter fingret på varför demonstrationen inte gick hem hos tittarna. Den bakomliggande konflikten hade redan fallit i glömska, vilket gjorde att den plötsliga publiceringen av det sju minuter långa klippet framstod mindre som en inspirerad konstnärlig premiär och mer som ett pinsamt digitalt klagomål.
Storfilmsregissörer ägnar år åt att förfina karaktärernas drivkrafter och berättelsens dramaturgi. Det här projektet nöjde sig däremot med att rada upp generiska datorinstruktioner för att göra upp en gammal räkning.
Datormodeller fortsätter visserligen att utvecklas i rasande takt. Den tekniska återgivningen kommer oundvikligen att förbättras, och framtida versioner av programvaran kan komma att återge grekiska krigare med skarpare detaljer och mjukare rörelser.
Trots det drog Bradshaw slutsatsen att experimentet blottlägger en tydlig kommersiell sanning. Automatiserade klipp kan drastiskt sänka produktionskostnaderna till nästan noll, men samtidigt beröva resultatet varje spår av konstnärligt och mänskligt värde.
