Filip Wollin
Den infekterade grannfejden gick hela vägen till domstol.
Under hösten fylls trädgårdar, gångar och uppfarter snabbt av nedfallna löv.
För många villaägare innebär det att krattan och lövräfsan får plockas fram lite oftare än vanligt.
Det är en naturlig del av årstiden, men arbetet kan bli betydligt mer omfattande än man först räknat med.
Löven stannar nämligen inte alltid där de faller. När vinden tar i kan de spridas långt från träden och hamna på andra sidan tomtgränsen.
I de flesta fall är det något man får leva med. Ibland kan däremot mängderna bli så stora att irritationen växer och grannsämjan sätts på prov.
Krävde nästan 40 000 kronor varje år
En sådan konflikt har prövats i en tysk domstol.
Enligt lantbrukssajten Agrarheute krävde ett par fastighetsägare ekonomisk ersättning från sin granne för alla löv och ekollon som föll ner på deras tomt.
På grannens fastighet växte 14 ekar som var omkring 200 år gamla. Tre av träden stod bara en meter från tomtgränsen och var ungefär 25 meter höga. Vissa grenar sträckte sig dessutom upp till tolv meter in över grannarnas mark.
Fastighetsägarna hävdade att de varje år tvingades samla ihop löv och ekollon motsvarande hela 250 skottkärror.
Under hösten behövde de även rensa omkring 50 meter hängrännor minst en gång i veckan under nio veckors tid.
De räknade samman kostnaderna för att rengöra taket, samla ihop löven och forsla bort allt trädgårdsavfall. Totalt ansåg de att arbetet kostade 3 540 euro om året, motsvarande nästan 40 000 kronor.
Den summan krävde de att grannen skulle betala, med start i oktober 2022 och därefter varje höst.
Fastighetsägarna menade också att fem av ekarna stod för nära tomtgränsen.
Grannen motsatte sig däremot kravet. Han hänvisade bland annat till att träden var skyddade enligt naturvårdsregler och ansåg att mängden nedfallna löv var normal för området.
Domstolen gav grannen rätt
När ärendet prövades i domstol fick fastighetsägarna inte gehör för sina krav.
Domstolen slog fast att de inte hade rätt till någon årlig ersättning på 3 540 euro, trots att löven och ekollonen kunde innebära ett omfattande städarbete.
En avgörande omständighet var att samtliga ekar på grannens tomt omfattades av särskilda skyddsbestämmelser.
Det innebar att träden varken fick fällas eller beskäras kraftigt. Grannen hade därför ingen möjlighet att undanröja problemet utan att samtidigt bryta mot reglerna.
Enligt tysk lag kan fastighetsägare i vissa situationer ha rätt till ersättning om påverkan från en grannfastighet blir alltför omfattande.
Domstolen ansåg dock att en markägare inte ska behöva betala för konsekvenserna av bestämmelser som införts för att skydda naturen i allmänhetens intresse.
Rätten konstaterade dessutom att ekarna redan fanns på plats när delstatens regler om avstånd till tomtgränser började gälla.
Med hänsyn till trädens ålder och storlek kunde fastighetsägarna därför inte heller kräva att de skulle fällas eller beskäras kraftigt.
