Gängen jublar – lagen stoppar skolor från att förebygga brott

I Sverige värderas personlig integritet högt – ofta högre än trygghet och säkerhet. Det har länge funkat i ett land präglat av laglydighet och starkt förtroende för myndigheter. Men det gamla tänket håller inte längre. Dagens verklighet kräver att vi tänker om – särskilt när det handlar om att skydda barn och unga.

Kameraövervakning – men bara i efterhand

Sedan den 1 april behöver skolor inte längre söka tillstånd från Integritetsskyddsmyndigheten för att sätta upp övervakningskameror. Men det betyder inte att det är fritt fram. Lagen är fortfarande tydlig: kameror får inte sättas upp enbart i förebyggande syfte. Brott måste alltså ha skett – först då får skolan reagera.

I praktiken innebär det att skolor inte får använda kameror för att hindra att något händer. Det är ett stort problem, menar många skolledare – inte minst i områden där gäng försöker etablera sig, det skriver ledarredaktionen på Expressen. 

När brott bevisas – ska kameran bort

På Råsunda centralskola i Solna sattes kameror upp. En misshandel fångades på film och kunde lösas snabbt, utan osäkra vittnesmål. Men när läget bedömdes som lugnare, tvingades skolan stänga av kamerorna – enligt lag.

Rektor Maria Källmark Molitor är kritisk. Hon ser hur verktyg som fungerar tas ifrån skolorna, samtidigt som man förväntas samarbeta med polisen och ta ansvar för att förebygga brott bland unga.

Dubbla budskap till skolorna

Skolorna står alltså mitt i en paradox: de ska förebygga brott, men får inte använda kameror som verktyg förrän det är för sent. Enligt lagen får inte kamerabevakning ske i förebyggande syfte – det måste redan finnas en tydlig brottsrisk.

Detta går rakt emot vad skolan behöver i praktiken. I dag är många skolor utsatta för organiserad brottslighet, med gäng som bokstavligen delat upp skolområden mellan sig. Kameror kan vara ett konkret och effektivt sätt att avskräcka och få kontroll – men lagen står i vägen.

Integriteten i första rummet – men till vilket pris?

Integritetsskyddsmyndigheten, tidigare Datainspektionen, har länge haft stor makt över hur kameraövervakning får användas. Myndighetens företrädare, som juristen Jenny Bård, menar att kameror inte är lösningen – samhället måste i stället ”komma åt roten till problemet”.

Det låter bra i teorin. Men i verkligheten är det ofta just de snabba, konkreta åtgärderna som behövs – inte storslagna samhällsreformer.

Bara två grupper gynnas av lagen

När kameror förbjuds i förebyggande syfte finns det två grupper som vinner: de som begår brott – och de som värnar om integriteten till varje pris. För skolor, lärare, elever och polis blir konsekvenserna i stället negativa.

Sverige behöver hitta en ny balans mellan integritet och trygghet. Och det snabbt. Att överlåta frågan till ideologiska principer och stelbenta regelverk gynnar bara de som vill underminera skolan inifrån.

Dags att tänka om – för elevernas skull

Integritet är viktigt – men det får inte bli ett frikort för kriminella att agera ostört. Sverige behöver en lagstiftning som ger skolor reella möjligheter att förebygga brott. Kameraövervakning är inte hela lösningen, men det är en del av den. Och just nu har vi lagar som aktivt förhindrar förebyggande arbete.

Det är dags att ändra på det.