Mimmo Wiestål Fischetti
Trots att USA:s och Israels gemensamma offensiv slagit hårt mot Irans kärnteknik och missilprogram, varnar experter för att hotet kvarstår. Regimen i Teheran må vara sargad – men den är långt ifrån besegrad.
Diplomati räcker inte – maktspråk krävs
Efter det tolv dagar långa kriget mellan Israel och Iran står en sak klar, enligt flera experter: det islamiska styret i Teheran har inte gett upp. Enligt Beni Sabti, Iranexpert vid Institute for National Security Studies, är det ett system som enbart respekterar makt.
– Kommer du bara med diplomati utan att visa styrka, uppfattas du som svag, säger han och hänvisar till Theodore Roosevelts klassiska citat: ”Tala mjukt och bär en stor käpp.”
Även om USA:s luftangrepp skadade känsliga kärnanläggningar, förändrades inte den grundläggande hotbilden, enligt Sabti, skriver The Times Of Israel.
– Vi utplånade dem inte. Regimen kan återhämta sig, säger han.
Kärnanläggningar träffades – men lagret kan finnas kvar
USA:s attacker den 22 juni slog till mot underjordiska kärnanläggningar i bland annat Natanz, Isfahan och Fordo – där Iran förvarade avancerade centrifuger för urananrikning. Professor Anna Erickson vid Georgia Tech förklarar att Iran investerat stort i modern teknik.
Före attacken hade Iran över 13 000 centrifuger i drift – däribland avancerade IR-6-modeller som snabbt kan ta uran till vapennivå. En nyare modell, IR-9, kan enligt Erickson femdubbla produktionstakten.
Enligt rapporter hade Iran före attacken lagrat cirka 400 kilo höganrikat uran – tillräckligt för tio kärnvapen. Det är ännu oklart hur mycket av lagret som förstördes.
Missilprogrammet försvagat – men inte utraderat
Parallellt med kärnanläggningarna riktades israeliska attacker mot Irans missilprogram. IDF hävdar att förmågan att massproducera långdistansrobotar skjutits upp till åtminstone 2027. Även IRGC-generaler, huvudkvarter och ökända Evin-fängelset slogs ut.
– Hade Israel fortsatt några dagar till, kanske regimen inte funnits kvar, säger Sabti.
Irans allierade sviker – proxy-nätverket faller sönder
Iran framstår också som allt mer isolerat. Menahem Merhavy, forskare vid Hebrew University, menar att ”motståndsaxeln” i Mellanöstern – bestående av Hamas, Hezbollah och milisgrupper i Irak, Syrien och Jemen – är i fritt fall.
– Iran står mer ensamt än någonsin, säger han.
Hamas är kraftigt försvagat i Gaza. I Libanon har Hezbollah förlorat tusentals soldater. Och under det senaste kriget höll sig nästan alla iranska allierade passiva – ett tecken på både krigströtthet och politiska svårigheter.
Regimskifte osannolikt – men inte omöjligt
Med den 86-årige Ali Khamenei i livets slutskede är frågan om hans efterträdare högaktuell. Flera av de mest troliga kandidaterna är trogna systemet, men kan vara mer försiktiga i retoriken.
– De har sett att Iran kan få betala ett mycket högt pris för sin konfrontativa linje, säger Merhavy.
Sabti utesluter inte ett plötsligt sammanbrott likt Sovjetunionens. Men ett verkligt skifte, menar han, kräver en militärledd intern kupp – inte ett folkligt uppror.
Trump vägrar prata – men världen lyssnar ändå
Samtidigt väcker USA:s roll frågor. Trots nya samtal i Oslo mellan amerikanska och iranska representanter, har president Donald Trump stängt dörren för vidare förhandlingar.
– Jag erbjuder Iran INGENTING, skrev han nyligen på Truth Social.
Sabti menar dock att det krävs mer än bomber. Internationellt stöd och tydliga signaler till det iranska folket kan vara avgörande.
– Jag är förvånad att Trump inte pratar direkt till det iranska folket. De lyssnar på den amerikanske presidenten. Israel är litet i deras ögon, säger han.
Hotet består – och ”käppen” behövs
Iran är försvagat – men inte krossat. Regimens kärnvapenambitioner och repressiva system lever vidare. Enligt experterna krävs både diplomatiska initiativ och fortsatt militärt tryck för att nå förändring.
Eller som Sabti sammanfattar det:
– Kanske är krig bara en annan sorts diplomati – ett sätt att nå sina mål.
