Både ryska och ukrainska ledare talar om möjligheter till vapenvila, men bedömare varnar för att Putins mål handlar mer om makt och prestige än om fred.
Just nu läser andra
Riskerna med ett fredsavtal kan vara stora, menar Isak Svensson, professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet.
– Det är inte rosenrött på något sätt. Det finns så klart risker med fredsavtal som Putin kan använda som en seger, som kan skapa aptit för nya aggressioner, det ska man vara medveten om. Hotet mot andra länder ökar för att det frigör resurser som Putin kan sätta in i nya konflikter, säger han till Aftonbladet.
Svensson pekar på att Donald Trump har ändrat tonläge och nu både pressar Putin och öppnar för samtal. Han menar att fokus har flyttats till Indien och de så kallade sekundära sanktionerna, som minskar intäkterna från den olja som finansierar Rysslands krig. Enligt honom är uthållig internationell press avgörande för att kunna nå en vapenvila.
Katarina Engberg, säkerhetspolitisk analytiker och senior rådgivare vid Sieps, är mer pessimistisk. Hon tror att Putin vill använda vapenvilaförhandlingarna för att stärka sin position gentemot Trump och underminera Ukrainas territoriella integritet.
– Putin vill vårda sin relation med Trump, så att det inte blir ett tydligt brott med USA. Sen tror han nog att han ska kunna påverka Trump till att Ukraina inte ska kunna behålla sin politiska och territoriella integritet, säger hon.
Läs också
I veckan har förhandlingarna tagit fart, där Trump, Putin och Zelenskyj alla uttryckt en vilja att mötas – men med olika förutsättningar. Zelenskyj bedömde att Ryssland nu verkar mer benäget att acceptera en vapenvila. Putin å sin sida meddelade att han gärna skulle träffa Trump, men inte Ukrainas president. Uppgifter i Politico gjorde gällande att Trump ville att Putin först skulle möta Zelenskyj, något som han senare förnekade.
Engberg anser att om Trump faktiskt ställer det kravet, är det ett tydligt tecken på att han inte planerar att göra upp över huvudet på Ukraina. Samtidigt framhåller hon en mörkare prognos, där hon ser det som troligt att konflikten slutar med en demarkationslinje, liknande situationen mellan Nord- och Sydkorea, snarare än ett fullständigt fredsavtal.