Mimmo Wiestål Fischetti
Kamala Harris bok “107 Dagar” väcker redan stort intresse i USA. I ett utdrag som publicerats i The Atlantic delar den demokratiska presidentkandidaten med sig av sina erfarenheter från Vita huset, lojaliteten till Joe Biden – och ögonblicket då hon själv klev fram som partiets främsta hopp.
När Kamala Harris klev upp på scenen i Indianapolis möttes hon av ett dån av applåder. Salen var fylld av 6 000 kvinnor i mörkblå klänningar och vita kavajer – medlemmar i Zeta Phi Beta, en av de historiska svarta sororiteterna i USA. För Harris blev mötet inte bara en kampanjdag, utan ett ögonblick som knöt ihop historia, identitet och politik.
Ett systerskap som format generationer
Kamala Harris tillhör själv Alpha Kappa Alpha, den första svarta kvinnliga studentorganisationen, grundad vid Howard University 1908. Tillsammans med åtta andra liknande organisationer bildar de Divine Nine – ett nätverk som i över ett sekel lyft fram svarta studenter och ledare. Bland medlemmarna finns historiska namn som W. E. B. Du Bois och Thurgood Marshall, det skriver The Atlantic om Kamala Harris bok “107 Dagar”
För Harris blev sororiteterna en ryggrad under valrörelsen. ”Min Divine Nine-familj fanns där för mig. De representerar en tradition av gemenskap, styrka och engagemang”, säger hon.
Ett ögonblick av förändring
Stämningen i Indianapolis bar på en ny energi. För första gången fanns en svart kvinna på väg att bli Demokraternas presidentkandidat – och hela rummet visste vad det betydde. När Harris talade om att återställa aborträtten som slogs fast i Roe v. Wade, möttes hon av ett öronbedövande jubel.
”Det var inte för att jag var kvinna eller svart, utan trots det. För första gången kändes det som om alla kunde se det tydligt: det här var möjligt”, berättar Harris, som samtidigt tänkte på Shirley Chisholm, den första svarta kvinnan i kongressen och den första som ställde upp som presidentkandidat för Demokraterna.
Från kampanjscenen till katastrofområden
Efter mötet i Indianapolis flög Harris till Houston, där hon fick en genomgång av läget efter orkanen Beryl. Med 20 döda, sönderslagna elnät och miljardförluster påminde katastrofen henne om tidigare erfarenheter – från Katrina och Maria till Kaliforniens bränder.
”Det som alltid slår mig är att det ofta är de som har minst som ger mest. Vanliga människor kliver fram, samlar in mat, kläder, hjälper grannar. Och första insatspersonalen – riktiga hjältar som riskerar sina egna liv för andra.”
Lojalitet – och frustration
Men bakom kulisserna växte frustrationen. När Joe Biden höll ett av sina viktigaste tal från Ovala rummet ägnades bara några sekunder åt Harris. Trots hennes erfarenhet och insatser som åklagare, senator och vicepresident fick hon sällan den synlighet hon själv och hennes stab kämpade för.
”Jag är en lojal person. Men lojaliteten fick mig också att tiga, även när jag undrade om Biden verkligen borde ställa upp igen”, säger hon.
Hon beskriver hur hon ständigt tvingades bevisa sin lojalitet, samtidigt som motståndare och medier attackerade allt från hennes skratt till hennes bakgrund. ”White House svarade sällan. Jag fick ofta stå ensam.”
Mellan lojalitet och ansvar
Frågan om Bidens ålder och orken att fortsätta var känslig. Harris säger att hon aldrig tvivlade på hans förmåga som president, men att slitaget syntes. ”På sina sämsta dagar var han fortfarande mer kunnig och empatisk än Trump på sina bästa.”
Ändå anser hon i efterhand att det var ett misstag att låta beslutet om en ny kandidatur vila helt på Biden själv. ”Det var inte bara en personlig fråga. Det gällde hela landets framtid.”
Kampen för synlighet på världsscenen
Trots allt fick Harris också viktiga internationella uppdrag. Hon skickades bland annat till Paris för att reparera relationerna med Frankrike efter den kontroversiella ubåtsaffären mellan Australien, USA och Storbritannien. Ett möte med Emmanuel Macron beskrivs som ett genombrott, där samtalen handlade om säkerhet, klimat och forskning. Ett besök på Pasteurinstitutet fick dessutom en personlig betydelse – där hade hennes mor en gång forskat på mRNA-teknik.
Kamala Harris skildrar en resa fylld av motstånd, systerskap och politiska prövningar. Men mitt i lojaliteten till Biden och partiet växer också en känsla av att det nu är hennes tid. I Indianapolis kände hon det tydligare än någonsin – att publiken såg henne, inte bara som vicepresident, utan som den kvinna som kan skriva historia.
