Mimmo Wiestål Fischetti
Nordliga EU-länder som Tyskland, Frankrike och de nordiska staterna samlas bakom stängda dörrar i Wien. Målet är att enas om en gemensam linje inför den fleråriga budgetstriden som väntar – en dragkamp om över 1 800 miljarder euro där både öst och syd vill ha större kaka.
Två block gör sig redo för uppgörelse
Varje gång EU:s långtidsbudget ska förhandlas uppstår samma mönster: länderna delas upp i två stora läger. På ena sidan står de så kallade nettobetalarländerna – bland annat Sverige, Nederländerna, Tyskland och Frankrike – som betalar in mer än de får tillbaka. De driver på för en stramare budget, skriver Politico.
På andra sidan finns “vännerna av sammanhållning” – länder som Polen, Italien och Spanien – som vill se en större budget med mer stöd till jordbruk och fattigare regioner.
Wienmötet – första steget i en lång process
Det är första gången de rikare EU-länderna möts på denna nivå sedan EU-kommissionen presenterade sitt budgetförslag i juli. Förslaget ligger på hela 1,816 biljoner euro och har redan satt igång febril aktivitet bland tjänstemännen i medlemsländerna.
Även om de formella förhandlingarna ännu inte dragit igång, är det här förarbetet avgörande. I Wien träffas experter, inte ministrar, för att samordna taktik och analysera siffrorna.
“Det här är som en fast situation i fotboll – något helt normalt,” säger Janusz Lewandowski, tidigare EU-kommissionär för budgetfrågor.
Frankrike och Tyskland visar vägen
Traditionellt är det Frankrike och Tyskland som sätter tonen för nettobetalarna. En EU-diplomat uttryckte det krasst: “När de två enats om siffrorna, följer vi andra efter.”
Men enigheten är långt ifrån självklar. Frankrike står ofta närmare Polen i frågor om jordbruksstöd än sina egna allierade, medan Nederländerna är hårt emot EU-gemensamma lån – något som Paris försvarar.
Sprickor och nya maktspel i det andra lägret
Även bland de budgethungriga länderna finns sprickor. Polen har länge varit en ledarfigur, men relationen med Ungern har kylts ner efter att EU fryst miljarder i stöd till Viktor Orbáns regering. Det har öppnat för att länder som Italien och Spanien får större tyngd i förhandlingarna.
Malta tog nyligen rollen som samordnare och ledde ett möte mellan “vännerna av sammanhållning”, något som visar hur sydligare länder stärker sitt inflytande.
Kommissionen väntar – men spelar sitt eget spel
Samtidigt förbereder EU-kommissionen sin egen strategi. Budgetkommissionären Piotr Serafin, tidigare Polens EU-ambassadör, kommer att fungera som medlare. Hans utmaning blir att undvika att två block låser varandra och istället försöka förhandla land för land.
Lewandowski beskriver det som “divide et impera” – söndra och härska – för att inte låta grupperna bli för starka mot kommissionen.
Alla vet att ett avtal kommer – frågan är till vilket pris
Erfarna förhandlare påminner om att EU:s budgetstrider alltid slutar med en kompromiss, oavsett hur hårda de verkar under vägen.
“Det här förslaget blir inte det slutliga. Alla måste röra sig, men det har alltid blivit en uppgörelse – och det blir det den här gången också,” säger Stefan Imhof vid Österrikes finansdepartement.
