Därför är Putins supervapen främst ett politiskt spel – inte ett militärt genombrott

Ryska ledare framhäver ofta landets mest avancerade vapensystem som bevis på militär styrka, men experter menar att budskapet främst är politiskt. Syftet är att inge rädsla och påverka västvärldens beslut kring stödet till Ukraina. Vapnen presenteras som tekniskt revolutionerande, men mycket av informationen kommer direkt från Kreml – och är svår att verifiera.

Vapnen som skulle återupprätta avskräckningen

När Vladimir Putin 2018 lanserade sex nya strategiska vapen beskrev han dem som avgörande för Rysslands kärnvapenavskräckning. Systemen spänner över land, luft och hav: från hypersoniska robotar till kärnreaktordrivna missiler och ubåtsdrönare. De framställdes som tekniska genombrott, men flera av dem har fortfarande oklar operativ status.

Burevestnik – en kryssningsrobot med kärnreaktor

Burevestnik påstås vara unik eftersom den ska drivas av en miniatyrreaktor och kunna flyga i många timmar och över enorma avstånd. Flyghöjden är låg och hastigheten subsonisk, vilket enligt ryska påståenden gör den svår att upptäcka. Forskare ifrågasätter dock nyttan, då långsam flygning ger gott om tid för upptäckt och nedskjutning. Det finns inga oberoende bevis för att roboten fungerar som Kreml beskriver.

Poseidon – ubåtsdrönaren med kärnkraft

Poseidon är ett obemannat undervattensfarkost drivet av kärnreaktor och designad för att avfyras från specialbyggda ubåtar. Idén är att den ska kunna föra fram en kärnladdning nära kustmål och skapa omfattande skador. Analytiker påpekar att även denna teknik är höljd i osäkerhet och långt ifrån osynlig under vattnet. Vapnet används främst som politiskt signalmedel mot väst.

Symbolpolitik snarare än militär nytta

Gemensamt för både Poseidon och Burevestnik är att de är tekniskt extrema men militärt tveksamma. Flera experter menar att de snarare fungerar som inrikes propaganda och verktyg för psykologisk påverkan. Deras främsta roll är att visa att Ryssland fortfarande kan slå tillbaka – inte att ge nya krigsförmågor.

Vapnen som faktiskt används i kriget

Av de sex systemen är det endast Kinzjal och Zircon som bekräftats i strid mot Ukraina – och då med konventionella stridsspetsar. Båda robotarna har dessutom skjutits ned, trots att de av Ryssland kallats ”oomöjliga att stoppa”. Det visar att den praktiska effekten är betydligt mer begränsad än budskapet i rysk propaganda.

Avangard och Sarmat – kärnvapen för helt andra scenarier

Avangard och Sarmat är strategiska system avsedda för en storskalig kärnvapenkonflikt, inte för kriget i Ukraina. Sarmat är en interkontinental robot som kan bära flera kärnstridsspetsar samtidigt. Avangard är en hypersonisk glidkropp utvecklad för att överbelasta USA:s robotförsvar. Båda vapnen förstärker gamla doktriner, snarare än att skapa nya.

Det ”globala hotet” – en del av Kremls strategi

Genom att lyfta fram avancerade kärnvapen försöker Ryssland påverka opinionen i väst och få länder att tveka inför fortsatt stöd till Ukraina. Målet är att väcka oro för eskalering och därmed bromsa internationella beslut. Men själva grundprincipen för kärnvapenavskräckning har inte förändrats sedan kalla kriget.

Varför kärnvapen fortfarande är osannolika att användas

Trots retoriken är sannolikheten för ett storskaligt kärnvapenanfall mycket låg. Samtliga experter understryker att ömsesidig garanterad förstörelse fortfarande är den främsta spärren. Ett angrepp skulle utlösa en kedja av händelser som snabbt leder till global katastrof – något även Kreml är medvetet om.

Den verkliga risken: Taktiska kärnvapen

Det mer oroande scenariot gäller begränsade, taktiska kärnvapen. Bland de ryska systemen är Kinzjal den enda robot som skulle kunna användas i ett sådant sammanhang. Men även en begränsad attack skulle innebära betydande risk för snabb eskalering. Experter betonar att varje användning av kärnvapen – oavsett storlek – riskerar att leda till en större konflikt.

Vapnens roll i Ukrainakriget

Rysslands faktiska stridsförmåga i Ukraina är begränsad, vilket gör kärnvapenretoriken till ett verktyg för att dölja bristerna, enligt Kyiv Independent. Så länge väst fortsätter stödet till Ukraina kan dessa vapensystem inte ändra krigets utgång. De tjänar snarare som psykologiska verktyg än som militära.

Slutsats:Mer retorik än revolution

Rysslands ”supervapen” har väckt stor uppmärksamhet, men få av dem är operativa eller betydelsefulla i praktiken. De fungerar framför allt som politiska signaler och en del av Kremls strategi för att styra omvärldens beteende. Det verkliga hotet ligger i osäkerheten, inte i vapnens tekniska förmåga.