EU skärper kursen mot irreguljär migration – siktar på smugglarnas pengar och nya ”returhubbar”

Hårdare linje: snabbare asylprövningar och fler återvändanden

Under den senaste veckan har EU-länderna enats om tre nya, omstridda lagförslag som ska förhandlas färdigt med Europaparlamentet. Syftet är att korta handläggningstiderna för asyl, göra det enklare att avvisa personer som fått avslag – och att formalisera en EU-gemensam lista över ”säkra länder” dit människor snabbare kan skickas tillbaka, skriver Euronews. 

Samtidigt har EU-kommissionen presenterat planerna på ett nytt sanktionssystem riktat direkt mot människosmugglare och människohandlare. Sanktionspaketet är en del av en bredare offensiv tillsammans med G7-länderna för att slå sönder de nätverk som tjänar miljarder på att föra människor över gränser. 

Tonen är tydligt tuffare än för bara några år sedan – och ligger nära krav som länge drevs framför allt av högerpopulistiska partier, men som nu bärs av en bred majoritet av EU-regeringar, enligt AP.

Von der Leyen: ”Vi vill slå sönder deras affärsmodell”

På onsdagen presenterade kommissionsordförande Ursula von der Leyen det nya sanktionsspåret vid den internationella konferensen för Global Alliance to Counter Migrant Smuggling i Bryssel, där över 80 delegationer deltog, både från EU och andra delar av världen. (Migration and Home Affairs)

Hon beskrev smugglarnas verksamhet som en cynisk miljardindustri och gjorde klart att EU nu vill gå rakt på ekonomin bakom.

”Vårt mål är enkelt. Vi vill slå deras verksamheter i konkurs med alla tillgängliga medel,” sa hon i sitt öppningsanförande. ”Vi vill kunna frysa smugglarnas tillgångar – för att slå sönder hela deras ekonomiska grund. Men också utfärda reseförbud, så att vi kan begränsa deras rörelsefrihet.”

Planen är att införa riktade sanktioner – frysning av tillgångar, inreseförbud och andra finansiella strypgrepp – mot individer och grupper som identifieras som centrala aktörer i smugglingen. Exakt hur systemet ska utformas är ännu inte klart; kommissionen för dialog med medlemsländerna innan ett skarpt förslag läggs på bordet. 

I en gemensam deklaration från konferensen slöt sig drygt 50 delegationer bakom tre huvudinriktningar: att stärka nationella regelverk och informationsutbyte mot smuggling, att bygga lagliga alternativ till irreguljär migration och att intensifiera finansiella utredningar för att spåra, frysa och beslagta smugglares vinster.

EU:s migrationskommissionär Magnus Brunner betonade behovet av global samverkan: ”If we want to stop smugglers, we need to work together at a global level”, sa han i en intervju med Euronews.

Returhubbar utanför EU – nästa steg i återvändandepolitiken

På hemmaplan driver EU samtidigt en tydlig strategi: svårare att stanna, enklare att bli avvisad.

Ett av de lagförslag som medlemsländerna enats om i ministerrådet är en ny returförordning. Den skulle bland annat göra det möjligt för EU-stater att upprätta så kallade ”return hubs” i tredjeländer – mottagningscenter dit personer som fått avslag på asyl eller uppehållstillstånd kan skickas för att invänta återresa till sina hemländer, skriver Reuters.

Sådana center skulle kunna fungera som transitstationer, men också bli en slags slutdestination om ett tredjeland accepterar att ta emot personer som inte är dess egna medborgare, under förutsättning att respekten för mänskliga rättigheter anses tillräcklig. Italien har redan tecknat ett uppmärksammat avtal om två liknande anläggningar i Albanien, som nu lyfts fram som modell för andra. 

Kritiker varnar för att människor riskerar att hamna i länder där de saknar alla band – språkliga, sociala och juridiska – och där rättssäkerheten kan vara svag. Men förespråkarna hävdar att ordningen behövs för att på allvar minska incitamenten att ta sig till EU utan tillstånd.

”The incentive to pay a human smuggler [to reach Europe] will diminish, if you know that as soon as you arrive, you will be returned to a centre in a third country”, sade Danmarks migrationsminister Rasmus Stoklund, som lett förhandlingarna, till Euronews.

Ny tolkning av ”säkert tredje land”

En annan del av paketet handlar om att skriva om reglerna för vad som anses vara ett ”säkert tredje land”.

Med en bredare definition skulle EU-länder kunna avvisa asylansökningar som ”oantagliga” om personen anses kunna få skydd i ett annat land som EU bedömt som säkert – även om hen saknar tydlig koppling dit. Det räcker att landet har ett avtal med en EU-stat och anses leva upp till grundläggande människorättsnormer, skriver Consilium.

Modellen öppnar i praktiken för upplägg som påminner om Storbritanniens skrotade Rwanda-plan, där asylsökande skulle skickas till ett afrikanskt land för prövning och eventuellt skydd. I EU:s tappning kopplas idén till både ”returhubbar” och konceptet ”safe third country”.

För att hantera hittills stora skillnader i nationell praxis vill medlemsländerna också skapa en gemensam EU-lista över så kallade säkra ursprungsländer.

Lista på ”säkra ursprungsländer” – snabbspår för asylavslag

Den lista som nu ligger på bordet omfattar Kosovo, Bangladesh, Colombia, Egypten, Indien, Marocko och Tunisien. Dessutom ska alla nuvarande kandidatländer till EU-medlemskap – med undantag för Ukraina på grund av kriget – betraktas som säkra, så länge de inte befinner sig i väpnad konflikt eller har alltför höga bifallsnivåer för asyl.

I praktiken innebär det att personer från dessa länder fortfarande kan söka asyl, men deras ärenden hanteras genom accelererade förfaranden där utgångspunkten är att skyddsbehovet är begränsat. EU-kommissionen pekar på att erkännandenivån för flyktingstatus från dessa länder ofta ligger runt fem procent eller lägre, enligt Euronews.

Syftet, enligt kommissionen, är att minska trycket på asylsystemen och frigöra resurser till människor med större chans till skydd. Kritiker menar tvärtom att en sådan presumtion riskerar att osynliggöra förföljelse av minoriteter, oppositionella, hbtqi-personer, journalister och människorättsförsvarare. 

Människorättsorganisationer varnar för ökad risk

Motreaktionen har inte låtit vänta på sig. Vänstergrupper i Europaparlamentet och ett stort antal civilsamhällesorganisationer anser att EU går för långt i sin jakt på effektivitet.

Amnesty Internationals EU-expert Olivia Sundberg Diez påminner om att kommissionen så sent som 2018 själv varnade för just idén om offshore-center och returhubbar långt från Europa, med risk för bland annat refoulement – att människor skickas tillbaka till länder där de riskerar tortyr eller förföljelse.

”In 2018, the European Commission itself said that ideas such as return hubs or setting up offshore deportation centres far from Europe would put people at risk of refoulement, torture or arbitrary detention,” säger hon till Euronews. ”I don’t understand why the Commission now thinks that these ideas can comply with EU law and human rights standards.”

Även andra organisationer som Human Rights Watch och ECCHR har tidigare varnat för att en kraftigt utökad användning av ”säkra tredje länder” kan leda till godtyckliga avvisningar och ansvarsförskjutning från EU till fattigare länder med svagare rättssystem. 

Färre gränspassager – men fortsatt politisk stridsfråga

Samtidigt som den politiska retoriken hårdnar pekar statistiken på att irreguljär migration faktiskt minskar.

Enligt EU:s gränsbyrå Frontex föll antalet irreguljära gränspassager vid EU:s yttre gränser med 22 procent under årets tio första månader, till omkring 152 000 registrerade passager. Nedgången är särskilt tydlig på rutten från västra Afrika till Kanarieöarna, på den västra Balkanrutten och vid gränsen mot Belarus. 

Bakom siffrorna ligger bland annat tätare samarbete med transit- och ursprungsländer, ökade sjö- och gränsoperationer samt nya avtal om att stoppa avgångar redan innan människor når EU:s gräns.

Men trots fallet i antalet gränspassager är riskerna fortsatt stora. Internationella organisationer rapporterar varje år hundratals dödsfall i Medelhavet och längs andra rutter, samtidigt som smugglarna snabbt anpassar sig när en väg stängs och en annan öppnas. (frontex.europa.eu)

Slutstrid i Bryssel – och pågår i opinionen

De tre lagförslagen om returhubbar, säkra tredje länder och säkra ursprungsländer är ännu inte klubbade. Nu väntar hårda förhandlingar med Europaparlamentet innan några regler kan träda i kraft. 

För EU-regeringar som pressas av inrikespolitiken – och av växande stöd för migrationskritiska partier – ses paketet som ett nödvändigt svar för att visa handlingskraft. För människorättsorganisationer och delar av oppositionen är det däremot ett tecken på att EU riskerar att tumma på sina egna värderingar om rättssäkerhet och skydd för människor på flykt.

Striden om den nya migrationslinjen avgörs inte bara i förhandlingssalarna i Bryssel, utan också i den europeiska opinionen – där rädsla för otrygghet och krav på humanitet ständigt krockar. Hur långt EU till slut går i att outsourca asylprövningar och skärpa återvändandet kommer att vara en av de stora politiska stridsfrågorna under de kommande åren.