Mimmo Wiestål Fischetti
USA:s president Donald Trump har återigen riktat blicken mot Grönland – inte bara som strategisk bricka i Arktis, utan också som en möjlig källa till kritiska mineraler som USA vill säkra bort från kinesiskt inflytande. Men när retoriken skruvas upp pekar forskare och ekonomer på samma problem: det är inte “ägandet” som stoppar gruvor på Grönland. Det är naturen, avstånden och prislappen.
Mineraljakten som lockbete – och ett geopolitiskt argument
Trumps linje har de senaste veckorna åter fått internationell uppmärksamhet, efter uttalanden där han antytt att USA kan agera även utan Grönlands godkännande. Samtidigt beskriver bedömare Trumps intresse som en blandning av säkerhetspolitik och råvaruambitioner, där Grönlands läge i Arktis väger tungt, enligt TIME.
“Som att bryta malm på månen”
Experter inom Arktisfrågor menar att idén om att snabbt göra Grönland till en amerikansk “sällsynta jordartsmetaller-fabrik” är mer science fiction än industriplan. Den stora ismassan, mörkret under långa perioder och de extrema logistikkraven gör projekt dyra och tekniskt svårhanterliga – särskilt när fyndigheter ligger avlägset, långt norrut, skriver Mining Technology.
Öppet för investeringar – men inte för hot
Grönland har länge försökt locka utländska investeringar och framhåller att affärer kan göras utan politiska kraftmätningar. I grönländska och danska reaktioner återkommer samma budskap: framtiden ska avgöras på ön, inte i Washington, skriver The Guardian.
Myten om “guldgrytan” i isen
Ekonomer pekar på ett krasst test: om vinsterna vore självklara hade privata bolag redan stått på kö. I stället kräver gruvor i Arktis enorma förhandsinvesteringar, osäker avkastning och ett riskläge som gör att marknaden tvekar – även om politiker lovar stöd.
Klimatförändringar hjälper – och stjälper
Smältande is har öppnat vissa farleder och väckt hopp om nya möjligheter. Men ett varmare Arktis kan också betyda instabil mark, större rasrisk och svårare byggförhållanden. Lägg därtill strikta miljöregler, som speglar lokala krav på att skydda naturen, och kalkylen blir ännu tuffare, enligt Voice of America.
Folkopinionen säger nej – och tonen riskerar att slå tillbaka
Ett återkommande hinder är också politiskt: en försäljning eller anslutning skulle i praktiken kräva ett tydligt folkligt mandat. En opinionsmätning från januari 2025 visade att 85 procent av grönlänningarna inte vill att Grönland ska bli en del av USA, medan 6 procent svarade ja.
Samtidigt varnar bedömare för att hårda utspel kan göra USA mindre attraktivt som partner och investerare – om lokalbefolkningen börjar se amerikanska initiativ som början på ett övertagande snarare än samarbete, skriver The Guardian.
Spelmarknaderna skruvar upp dramat – men verkligheten återstår
Intresset har också spillt över till spel- och prediktionsmarknader. Enligt Bloomberg steg oddsen i en Kalshi-marknad till runt 40 procent för att USA ska ta kontroll över någon del av Grönland innan Trumps mandatperiod är slut, efter att ha legat betydligt lägre tidigare.
Råvaror räcker inte som plan
Trumps Grönlandsdröm kan låta enkel på en presskonferens: mer kontroll, mer säkerhet, fler mineraler. Men vägen från karta till gruva går genom mörker, is, brist på infrastruktur och en lokal opinion som tydligt säger nej. I slutänden är det inte juridiken som gör projektet svårt – det är Arktis.
