Fem skäl till att ett val under krigstid kan fördröja freden i Ukraina

Idén har en intuitiv lockelse: att förnya den demokratiska legitimiteten genom presidentval och låta medborgarna godkänna – eller förkasta – en förhandlad fred med Ryssland. Ändå befinner sig Ukraina fortfarande under undantagstillstånd, med aktiva strider på flera fronter och fortsatta robot- och drönarattacker över hela landet.

Konstitutionen förbjuder val under undantagstillstånd, en skyddsåtgärd som infördes för att bevara statens stabilitet under krigstid. Det i sig skulle vara kontroversiellt.

Debatten blossade upp igen i samband med diplomatiska manövrer. Tjänstemän uppgav för Financial Times att ukrainska och europeiska källor hade föreslagit att president Volodymyr Zelenskyj kunde komma att tillkännage en ram för val och en folkomröstning om fred den 24 februari, fyra år efter Rysslands fullskaliga invasion – uppgifter som Zelenskyj senare förnekade.

Tidningen hänvisade till amerikanska påtryckningar för synliga framsteg mot en överenskommelse, inklusive diskussioner om en möjlig tidsfrist i juni.

Det är i detta sammanhang som The Conversation hävdar att val och en folkomröstning nu riskerar att förlänga kriget snarare än att avsluta det.

Logistisk genomförbarhet och risk för påverkan

Det första hindret är praktiskt. Miljontals ukrainare är internflyktingar eller lever utomlands som flyktingar. Hundratusentals tjänstgör i de väpnade styrkorna. Andra befinner sig fortfarande i ryskockuperade områden. Att organisera säkra vallokaler, system för poströstning eller distansröstning och oberoende övervakning under sådana förhållanden skulle vara ytterst komplext.

Digi24 återger farhågan att även en tillfällig vapenvila – nödvändig för valkampanjer och röstning – skulle kunna skapa nya sårbarheter. Desinformationskampanjer, cyberattacker eller dolda påverkansoperationer vore sannolika: ”Utsikterna att organisera någon form av omröstning … framstår som mer än avskräckande.”

Historiska precedensfall understryker svårigheterna. Även om vissa demokratier har hållit val under krigstid – Storbritannien 1945 och USA 1864 – ägde dessa val rum under betydligt mer konsoliderad territoriell kontroll och utan den omfattning av digital påverkan som i dag är möjlig.

Politisk genomförbarhet: avtal först, godkännande sedan

Enligt The Conversation ligger en andra utmaning i innehållet. Det finns för närvarande ingen realistisk fredsram som överbryggar grundläggande meningsskiljaktigheter om territorium och säkerhetsgarantier utan att överskrida röda linjer på någon sida. Utan en hållbar text skulle en folkomröstning innebära en omröstning om oklarheter.

Även om en kompromiss undertecknades är ett folkligt godkännande inte garanterat. Opinionsmätningar i Ukraina under hela kriget har konsekvent visat ett starkt motstånd mot territoriella eftergifter, vilket tyder på att varje avtal som uppfattas som alltför långtgående kan möta kraftigt motstånd.

Och vad händer om väljarna förkastar det? Analysen varnar för att ett ”nej” kan kullkasta förhandlingarna helt eller destabilisera en bräcklig vapenvila. Minskavtalens sammanbrott fungerar som en påminnelse om hur partiella uppgörelser kan falla samman när politiska och militära realiteter divergerar.

Europas roll för hållbarheten

Digi24 betonar att Europas deltagande skulle vara avgörande för varje hållbar överenskommelse. Europeiska stater skulle sannolikt stå för återuppbyggnaden, upprätthålla sanktioner och bidra till att genomdriva säkerhetsgarantier.

The Conversation skriver att om Europa ställs åt sidan skulle det försvaga en överenskommelses hållbarhet redan från början.

Nyliga diplomatiska initiativ – såsom franska kontakter med Moskva och diskussioner inom EU om att utse en särskild representant – signalerar en medvetenhet om denna dynamik.

Det är dock fortfarande oklart om Washington och Moskva formellt skulle inkludera Bryssel i avgörande förhandlingar.

Förtroende och efterlevnad

Slutligen ifrågasätter The Conversations analys huruvida Moskva ens skulle respektera förmånliga villkor, medan Digi24 framhåller att det i slutändan är genomförandemekanismer – inte underskrifter – som avgör om freden håller. I en miljö med skiftande geopolitiska incitament kan efterlevnad inte tas för given.

Även om val och en folkomröstning kan bära ett demokratiskt symbolvärde är tajming och verkställbarhet viktigare än symbolik.

Utan en trovärdig överenskommelse, bred internationell samordning och mekanismer som kan garantera efterlevnad riskerar en förhastad omröstning att skapa ny instabilitet i en redan volatil konflikt.

Källor: Digi24; The Conversation; Financial Times.