Kenneth Glad
Minnet är en skör sak. Vi förlitar oss på berättelser för att föra vår historia vidare till nästa generation. I det vilda kan det dock hota en hel population att glömma en del av den lokala kulturen.
Djupt inne i en park i Buenos Aires ekar en bortglömd melodi återigen genom träden. De lokala rostgumpade sparvarna har börjat sjunga en melodi som helt försvann från området efter 1960-talet. Den överraskande återupplivningen skedde efter att forskare spelade upp en datorgenererad version av den förlorade sången.
Mindre än tre månader senare började de vilda fåglarna ta upp tonerna. Enligt The Guardian hoppas forskare att dessa syntetiska spår kan hjälpa till att lära ut hur hotade arter kommunicerar.
Gabriel B. Mindlin, professor i fysik vid Buenos Aires universitet, berättade för tidningen att inlärt beteende förblir en avgörande del av djurens överlevnad. ”När människor talar om biologisk mångfald talar vi alltid om gener, om genetiskt material”, sade Mindlin.
Mer än en melodi
En stark röst är absolut avgörande för en hanfågel som vill locka till sig en partner. Att konsekvent sjunga en komplex melodi bevisar att han är frisk. Det visar rivaler att han kan försvara sitt territorium.
Rebecca Lewis, bevarandeforskare vid Chester Zoo, förklarade de höga insatserna för The Guardian: ”Om din sång kräver mycket energi kan du behöva vara i ganska gott skick för att sjunga den.” Hon påpekade att fåglar med konstiga dialekter har svårt att hitta partners. Och när populationerna krymper har de yngsta ungarna helt enkelt färre erfarna sångare runt sig för att lära dem hur man gör.
Sarah Collins, docent vid University of Plymouth, studerade flyttade häcksparvar i Storbritannien. Hon berättade för den brittiska tidningen att de nyanlända initialt sjöng klumpiga, långsamma melodier.
”De hade inte den rika klangen”, sade Collins. Hon noterade att även om de föds med grundläggande toner, behöver de fortfarande äldre mentorer för att lyckas. ”Vad de lär sig är hur man sätter ihop dessa element.”
Mentorer från det vilda
En separat australisk studie undersökte den akut hotade regenthonungsfågeln. Med färre än 250 kvar i det vilda kunde unga hanar helt enkelt inte hitta äldre mentorer. De började kopiera helt andra arter.
Fånguppfödda honungsfåglar vid Taronga Zoo hade också utvecklat udda variationer. Detta hotade deras chanser att para sig vid frisläppning. För att lösa problemet tog forskare från Australian National University in endast två vildfödda vuxna hanar.
Dessa levande mentorer tillbringade tid med den yngre generationen för att lära dem de korrekta lätena. Experimentet lyckades. Efter några initiala misslyckanden bemästrade de yngre fåglarna på djurparken äntligen de historiska melodierna.
De började snart lära nästa kull ungar. ”Vi är oerhört tacksamma för de två vilda hanarna som rekryterades till djurparkspopulationen. Utan dem skulle den traditionella vilda sången ha gått förlorad för alltid”, sade forskaren dr Ross Crates.
Idag är den fångna flocken den enda gruppen på jorden som fortfarande sjunger den ursprungliga melodin. Som Collins observerade är inspelat ljud inte alltid tillräckligt för vissa arter.
”Ibland lär sig fåglar inte så bra från cd-skivor eller bara uppspelningar. De behöver någon form av interaktion.”
