Mimmo Wiestål Fischetti
När studietiden går mot sitt slut ställs Luna Munk inför ett val hon helst vill slippa: ett liv styrt av fasta arbetstider. Som trebarnsmamma vill hon fortsätta vara närvarande – men möts nu av kritik från politiker som kräver att alla bidrar.
Ett decennium som student och mamma
I nästan tio år har 32-åriga Luna Munk från Randers i Danmark kombinerat studier med att vara ensamstående mamma till tre pojkar på sju, nio och tio år. Nu närmar sig examen i kommunikation – men tanken på ett traditionellt arbetsliv väcker oro snarare än förväntan, skriver Nyheder24.
”Jag har vant mig vid friheten. Att kunna hämta tidigt, vara hemma när barnen är sjuka och ta ledigt tillsammans har varit avgörande för vårt liv”, berättar hon i en intervju med TV 2 Østjylland.
Hon har byggt sin vardag omkring barnen – något hon nu fruktar ska sluta när arbetsmarknaden kallar.
Födslar som framtidskapital
Luna menar att hennes bidrag till samhället inte bara handlar om utbildning och jobb – utan också om att ha fött och fostrat tre framtida medborgare. Ett perspektiv hon delar öppet på Instagram, där hon beskriver sin rädsla för att fastna i ett 8–16-liv.
”Mina barn är också framtiden”, skriver hon i ett inlägg som fått stor spridning.
Hon drömmer om ett deltidsjobb med möjlighet till distansarbete – inte av bekvämlighet, utan för att kunna vara där barnen behöver henne.
Politisk kritik: ”Alla måste bidra”
Men hennes hållning har väckt reaktioner. Viceborgmästaren i Randers, Claus Berggren, är kritisk:
”Det är inte gratis att utbilda sig. Vi behöver att alla hjälper till – också de med barn.”
Han menar att samhället bygger på att människor med utbildning bidrar med sin kompetens efter examen, inte minst i en kommun där många är beroende av offentlig försörjning.
Vill ha en ny balans – inte undvika ansvar
Luna själv slår ifrån sig bilden av att hon inte vill ta ansvar. För henne handlar det om att hitta en balans där arbetsliv och föräldraskap inte ställs mot varandra.
”Jag säger inte nej till jobb – jag säger nej till att jobba på bekostnad av mina barn. Det borde inte vara en extrem ståndpunkt.”
Hon är en av många röster i en växande debatt om hur arbetslivet bör se ut i framtiden – och vem som sätter villkoren.
