Kenneth Glad
Behandlingar mot håravfall har i årtionden lovat mer än de kunnat leverera. Nu tar en ny generation forskare ett helt annat grepp, med ambitionen att väcka hårsäckar till liv i stället för att ersätta dem. Resultaten är ännu tidiga, men skiftet får experter att med försiktig optimism ompröva hur ett botemedel mot skallighet faktiskt skulle kunna se ut.
I åratal kretsade forskningen om håravfall kring stora löften, men hade som bäst blygsamma resultat att visa upp. Under de senaste fem åren har dock ett mer lågmält skifte ägt rum, där forskare har fokuserat mindre på att ersätta hår och mer på att återstarta hårsäckar som gått in i viloläge. Skepsisen finns kvar. Men riktningen har förändrats.
Ett av de mest uppmärksammade projekten kommer från det amerikanska bioteknikbolaget Pelage, som utvecklar ett lokalt verkande läkemedel känt som PP405. Behandlingen riktar in sig på stamceller som redan finns i hårsäckar och som har glidit in i en långvarig vilofas, rapporterar BBC.
Dr Christina Weng, Pelages medicinska chef, sade att inledande säkerhetstester på människor gav ”fantastiska” resultat. Behandlingen är utformad som en gel eller kräm för hemmabruk och undviker injektioner eller kirurgi.
Skallighetens rötter
Pelages medgrundare, Dr William Lowry, stamcellsbiolog vid University of California i Los Angeles, förklarade den grundläggande mekanismen:
”De vaknar i början av en ny hårcykel och producerar mycket snabbt delande celler som sedan bildar ett nytt hår, och därefter återgår de till viloläge efter ett par dagar.”
I hårsäckar som drabbats av skallighet sker inte denna återställning.
Håravfall drivs inte av en enda störning. Åldrande hårsäckar, stress, hormoner och ärftlig risk spelar alla en roll, och hundratals genetiska regioner är inblandade.
En central faktor är dihydrotestosteron, eller DHT, en potent nedbrytningsprodukt av testosteron. Genom att binda tätt till androgenreceptorer i hårsäckar förkortar DHT tillväxtcyklerna tills hårstråna gradvis blir tunnare.
Genetikern Dr Stefanie Heilmann-Heimbach vid universitetet i Bonn har hävdat att en direkt blockering av testosteron är en trubbig och riskfylld strategi, med tanke på hormonets många avgörande funktioner i resten av kroppen.
Regenerativ inriktning
Dessa begränsningar har styrt forskare mot regenerativa angreppssätt som arbetar runt hormoner snarare än mot dem. Flera mindre studier har undersökt stamcellsbaserade behandlingar, inklusive injektioner av fett berikat med stamceller, med tillfälliga ökningar i hårtillväxt.
Problemet är skalan. Att skörda, bearbeta och återinjicera celler är dyrt och komplext, och resultaten avtar ofta. Det har fått många forskargrupper att i stället fokusera på de molekylära signaler som celler utsöndrar, vilka kan påverka hårets tillväxtcykel utan den logistiska bördan.
Lokala behandlingar dominerar detta forskningsskede av praktiska skäl. De är billigare att testa, enklare att reglera och lättare för patienter att använda, vilket gör dem till attraktiva ingångar även när den underliggande biologin ännu är osäker.
Några av de mest slående idéerna är också de enklaste. Forskare i Pakistan och Storbritannien har visat att ett naturligt förekommande socker, 2-deoxy-D-ribos, återställde hårtillväxt hos möss lika effektivt som minoxidil, med tester på människor som återstår.
Tidigare vågor av forskning om skallighet jagade ofta dramatiska lösningar och kom till korta. Den här skiljer sig i ton: stegvis, mekanismdriven och försiktig. Om den återhållsamheten till slut ger utdelning är den fråga som nu står inför fältet.
Källor: BBC, Pelage
