Kenneth Glad
Ett psykiatriskt fall har lett till skarp kritik från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna och riktar uppmärksamhet mot hur länge tvångsåtgärder kan upprätthållas innan de bryter mot grundläggande rättigheter. Utöver det enskilda fallet väntas domen leda till ökad granskning av hur fasthållning övervakas och omprövas i praktiken.
Europadomstolen fann att Danmark hade passerat gränsen för omänsklig eller förnedrande behandling enligt artikel 3 i konventionen.
Avgörande i domen var inte det ursprungliga beslutet att spänna fast patienten, utan hur länge åtgärden fortsatte utan tillräcklig motivering. Mannen tillerkändes 20 000 euro i skadestånd.
Enligt Danmarks Institut för Mänskliga Rättigheter, rapporterat av den nationella tv-kanalen DR, rör det sig om den längsta fasthållningsperiod som domstolen hittills har prövat.
Tidslinje ifrågasatt
Händelserna började i juni 2016, när en man i tidiga 20-årsåldern med schizofreni lades in med tvång. Kort efter ankomsten attackerade han en sjuksköterska med en gaffel.
Han spändes fast samma dag. Det som följde blev kärnan i den rättsliga tvisten: mer än 11 dagar fastspänd i en säng, avbrutet endast av 30 minuter långa övervakade pauser.
En dansk psykiatrisk klagonämnd drog senare slutsatsen att den rättsliga grunden för fasthållningen upphörde den 5 juni. Den återstående perioden ansågs sakna rättslig grund.
Inför domstolen i Strasbourg hävdade mannen att myndigheterna underlät att ompröva behovet av åtgärden och lät den fortsätta av slentrian snarare än genom fortlöpande bedömning.
Bredare konsekvenser
DR rapporterar att tusentals fall av fasthållning fortfarande inträffar årligen i Danmark, även om de flesta är betydligt kortare.
Domen ansluter till ett mönster som identifierats i tidigare fall, där fördröjd omprövning varit ett återkommande problem, inklusive en 23 timmar lång fasthållning som kritiserats av samma domstol samt ett nio månader långt fall som ogiltigförklarats av Danmarks högsta domstol.
Den berörda personen inväntar också ett separat avgörande om sin långvariga isolering på en högsäkerhetspsykiatrisk institution.
Sammantaget skärper domen kraven: myndigheter måste aktivt och upprepade gånger motivera fasthållning, inte bara förlänga den. Denna distinktion kan komma att påverka hur psykiatrisk tillsyn tillämpas framöver.
Källa: DR
