Det används över hela världen – men är BMI verkligen ett användbart mått på hälsa?

Det är enkelt, gratis och icke-invasivt. Men BMI-mätningar har också sina brister.

Har du hört talas om BMI?

Du har förmodligen hört förkortningen tidigare – kanske till och med använt den själv. Och du vet kanske att det står för Body Mass Index. Men vet du verkligen vad det innebär?

Body Mass Index

Kort sagt är BMI ett värde som räknas ut genom att jämföra en persons vikt i kilo med personens längd i meter.

Du räknar ut ditt eget BMI genom att ta din vikt i kilo och dela den med din längd i meter upphöjt till två.

Ett exempel

Säg att du väger 80 kilo och är 1,80 meter lång.

Du multiplicerar då din längd, 1,80, med sig själv (1,80 × 1,80) vilket ger 3,24.

Sedan delar du din vikt (80) med det talet: 80 / 3,24 = 24,7.

Vad betyder det här talet?

Resultatet av beräkningen används för att avgöra om du ligger inom normalvikt för din längd.

Om talet är under 18,5 klassas en vuxen som underviktig.

Om det är över 25 klassas man som överviktig.

Hur används BMI?

Enligt Centers for Disease Control and Prevention (CDC) är BMI ett väletablerat och värdefullt mått för att bedöma folkhälsa.

Till exempel använder CDC BMI-data i sina kartor över fetma bland vuxna, som visar andelen fetma per delstat/territorium och efter ras/etnicitet.

Men här är problemet

BMI används också för att bedöma en individs hälsorisker, till exempel risken för kroniska sjukdomar – men enligt experter bör man inte förlita sig enbart på BMI för att avgöra sin egen hälsa.

Vad säger det om kroppssammansättning?

Anledningen till att BMI inte är särskilt tillförlitligt när det gäller att mäta en individs hälsa är att det enbart tar hänsyn till vikt och längd – inte kroppens sammansättning.

Exemplet med Schwarzenegger

Bodybuildern, skådespelaren och den senare guvernören Arnold Schwarzenegger är cirka 1,83 meter lång. I toppen av sin bodybuildingkarriär vägde han enligt uppgift omkring 106 kilo.

Det skulle ge honom ett BMI på 31 – vilket klassas som fetma. Men den som sett bilder på en ung ”Governator” vet hur vältränad och muskulös han faktiskt var.

Matematiska brister

Grunden för BMI utvecklades redan under första halvan av 1800-talet.

Men år 2013 hävdade en matematiker från Oxford University att BMI-beräkningen är bristfällig på så sätt att korta personer tror att de är smalare än de faktiskt är, medan långa personer framstår som tyngre än de är.

Det ”nya” BMI

Matematikern, Nick Trefethen, föreslog faktiskt en ny formel för att räkna ut BMI – som han menade var mer korrekt.

Enligt honom bör man multiplicera sin vikt i kilo med 1,3 och sedan dela resultatet med sin längd i meter upphöjt till 2,5 istället för 2.

Det nya resultatet

Låt oss räkna med samma exempel som tidigare: 80 kilo i vikt och 1,80 meter i längd.

80 × 1,3 = 104.

1,80 upphöjt till 2,5 = cirka 4,35.

104 / 4,35 = 23,9 – alltså ett klart lägre resultat än det ursprungliga 24,7.

Sammanfattning

BMI kan vara ett enkelt och billigt sätt att få en uppfattning om man väger för mycket eller för lite i förhållande till sin längd.

Men metoden har brister och bör aldrig användas som det enda verktyget för att bedöma en persons hälsa.

Däremot kan det fungera som ett hjälpmedel för att följa din viktutveckling och se om det finns behov av att ändra din livsstil.