Kenneth Glad
Ett spänt meningsutbyte hemma kan avslöja mer än bara dåligt humör. En ny bok hävdar att det som händer efter en konflikt kan påverka ett barn lika mycket som själva konflikten.
Ett barn börjar prata medan middagen bränns vid, mejlen väntar eller en förälders tålamod redan är på upphällningen. Svaret blir kallt eller skarpt.
I en intervju med The Guardians Emine Saner säger psykologen och författaren Lindsay C. Gibson att dessa vardagliga ögonblick kan lämna spår, särskilt när vuxna aldrig återkommer till dem.
Hennes tidigare bok, Adult Children of Emotionally Immature Parents, blev mycket omtalad under pandemin. Hennes senaste bok, How to Raise an Emotionally Mature Child, gavs ut den 21 maj.
Att se barnet
Boken riktar sig till föräldrar som känner igen mönster från sin egen uppväxt och vill sluta föra dem vidare.
För Gibson handlar utgångspunkten om att komma ihåg att ett barn kan känna förlägenhet, avvisande och skam även om det saknar ord för att förklara det.
”De är känsliga och medvetna; de känner saker lika starkt som en vuxen gör”, sade hon till The Guardian.
Lösningen är enligt Gibson inte ständig tålamod eller ett felfritt beteende. Det handlar om viljan att återvända efter ett misstag.
En förälder som tappar humöret kan senare ändå säga att reaktionen var orättvis. Det är viktigt eftersom ett barn annars kan dra slutsatsen att problemet inte var den vuxnas stress, utan något fel hos barnet självt.
Gibson berättade att hon själv bad sin son om ursäkt innan han flyttade till universitetet och sade att hon ibland hade varit för hård mot honom.
Regler utan hårdhet
Det här synsättet innebär inte att barn får göra precis som de vill. Gränser är fortfarande viktiga.
Skillnaden ligger i hur en förälder förmedlar dem. En tonåring kanske himlar med ögonen åt en förklaring, men ett lugnt och sakligt ”nej” kan lära mer än skrik eller förnedring.
”Om ditt barn kan komma tillbaka och be om ursäkt är det redan på god väg mot emotionell mognad”, sade Gibson.
Gibsons modell är ingen klinisk diagnos. The Guardian noterar att kritiker menar att idén kan vara för bred och riskerar att få läsare att beskriva vanliga mänskliga brister som patologiska.
Trots den invändningen har tanken fått starkt genomslag bland vuxna som försöker uppfostra sina barn annorlunda än de själva blev uppfostrade.
Hennes övergripande budskap är att emotionell utveckling fortfarande är möjlig. Ibland börjar den med att man lägger märke till ett barns ansiktsuttryck efter ett hårt ord – och sedan väljer att gå tillbaka.
Källa: The Guardian, Lindsay C. Gibson – Adult Children of Emotionally Immature Parents
