Kenneth Glad
Ny forskning ger fler detaljer om en länge omdiskuterad vändpunkt i förhistorien. Bevisen pekar på kris, förflyttningar och förändrat samhällsliv i det forntida Europa.
Enligt Köpenhamns universitet visar DNA från en stor stenåldersgrav nära Bury, norr om Paris, på en kraftig befolkningsminskning som följdes av att människor med rötter i Sydeuropa anlände till området.
Fyndet är betydelsefullt eftersom arkeologer länge har debatterat den neolitiska nedgången, en period för omkring 5 000 år sedan då befolkningen minskade i delar av Europa, jordbruket tycks ha försvagats och traditionen att uppföra stora megalitiska gravmonument började avta.
Forskarna analyserade genetiskt material från 132 personer som begravts i den megalitiska graven. Studien, publicerad i Nature Ecology & Evolution, visar hur forntida DNA kan avslöja familjeband, migration och samhällsförändringar, även om det inte fullt ut kan förklara varför ett samhälle hamnade under press.
Två samhällen använde samma grav
Graven användes i två separata faser omkring år 3000 f.Kr. och bevarade spår av ett tydligt brott i utvecklingen. Den tidigare gruppen var genetiskt varierad och hade kopplingar till jordbrukssamhällen i norra Frankrike och Tyskland.
Frederik Valeur Seersholm, biträdande professor vid Globe Institute och en av studiens huvudförfattare, sade:
”Vi ser ett tydligt genetiskt brott mellan de två perioderna.”
Han tillade:
”Den tidigare gruppen liknar stenålderns jordbruksbefolkningar i norra Frankrike och Tyskland, medan den senare gruppen uppvisar starka genetiska kopplingar till södra Frankrike och Iberiska halvön.”
Detta brott beskriver inte bara en förändring i gravskick. Det tyder på att de människor som använde graven före och efter nedgången i huvudsak tillhörde olika samhällen.
Sjukdom kan ha ökat pressen
Forskarna sökte också efter forntida patogener som bevarats i benmaterialet. De fann spår av Yersinia pestis, bakterien som förknippas med pest, samt Borrelia recurrentis, som orsakar återfallsfeber spridd via löss.
Martin Sikora, docent vid Köpenhamns universitet och studiens seniora författare, sade:
”Vi kan bekräfta att pest förekom, men bevisen stöder inte att den var den enda orsaken till befolkningskollapsen.”
Denna försiktighet är viktig. Att hitta en patogen visar att människor exponerades för sjukdom, men det bevisar inte i sig att sjukdomen utplånade en befolkning. Nedgången kan ha orsakats av flera samverkande faktorer, däribland sjukdomar, livsmedelsbrist, miljömässiga påfrestningar eller konflikter.
Skelettmaterialet antydde också ovanligt hög dödlighet under den tidigare fasen, särskilt bland barn och unga. Laure Salanova, forskningschef vid CNRS, beskrev det demografiska mönstret som ett starkt tecken på kris.
Begravningarna pekar på en ny samhällsordning
DNA-analyserna avslöjade också en förändring i hur människor grupperades efter döden. Under den tidigare fasen innehöll graven flera generationer från storfamiljer, vilket tyder på ett samhälle organiserat kring breda släktband.
Efter brytpunkten blev begravningarna mer selektiva. Forskarna fann ett starkare fokus på en manlig släktlinje, ett mönster som kan tyda på ärvd status eller en mer hierarkisk samhällsstruktur.
Seersholm sade:
”Detta tyder på att befolkningsförändringen åtföljdes av en förändring i hur samhället var organiserat.”
För arkeologer kan denna förändring bidra till att förklara varför byggandet av megalitiska gravar avtog i delar av Europa under samma period. Om de samhällen som uppförde och använde sådana monument minskade eller försvann, kan även traditionerna som var knutna till dem ha försvagats.
Platsen i Bury är särskilt värdefull eftersom den kopplar samman genetiska data med begravningspraxis, spår av sjukdomar och miljömässiga ledtrådar. Studien noterar också att skogen återväxte mellan de två faserna, vilket kan tyda på övergiven jordbruksmark och minskad mänsklig aktivitet.
Graven ger inget enkelt svar på den neolitiska nedgången. I stället pekar den på en befolkning som verkar ha minskat kraftigt, en senare förflyttning från söder och en förhistorisk omvandling som fortfarande håller på att klarläggas.
Källor: Köpenhamns universitet; Nature Ecology & Evolution
