Ida Hansson
Att ha hunden i sängen är för många ett sätt att komma närmare sin bästa vän. Men vilken ras du delar kudden med kan avgöra om du får en god natts sömn – eller inte alls sover.
Allt fler hundägare väljer att låta sina fyrbenta familjemedlemmar sova i sängen. Det kan vara både mysigt och tryggt – men långt ifrån alla hundraser är lika lämpade som sovsällskap. Det handlar inte bara om storlek, utan också om energinivå, skällande, pälsfällning och dregling.
– Att välja rätt hundras är mer än en fråga om utseende. Det handlar om hur väl hundens behov matchar din livsstil – inklusive hur du sover, skriver The Scotsman.
Hundägande är vanligt – var tredje hushåll har minst en hund. Och det är inte svårt att förstå varför: hundar är lojala, bidrar till bättre mental hälsa och ger sällskap. Men för att samsovningen ska fungera krävs rätt förutsättningar. Vissa raser kan nämligen störa sömnen rejält.
På listan över de sämsta raserna att sova med toppar dalmatinern – en charmig men skällig ras som lätt reagerar på ljud under natten.
Schäfern, känd som vakthund, har en ständig beredskap och fäller dessutom rikligt.
Inte heller labrador retriever, trots sin popularitet, får godkänt som sängkamrat – den både fäller mycket och har ibland lite för mycket energi.
Bland de största raserna märks irländsk varghund och grand danois, som främst faller på att de helt enkelt tar upp för mycket plats i sängen.
Men det finns också hundraser som är riktiga sovhjältar. Maltesern hamnar högst på listan – liten, lugn, fäller inte och dreglar inte.
Den följs av yorkshireterrier, som får höga poäng överlag men har något hög energinivå.
Cockerpoo, en blandning av pudel och cocker spaniel, är ett kärleksfullt sällskap – även om dess storlek kan inkräkta på din del av madrassen.
Cavachon och pomeranian är också bra val, så länge de får röra på sig innan läggdags.
Och oavsett om du vill ha hunden i fotändan, under täcket eller helst utanför sovrummet, är det tydligt: rätt ras kan vara avgörande för hur gott du faktiskt sover.