Ida Hansson
Ser du en nybliven hundägare med ett flexikoppel? Då ser du troligen också en hund som lär sig allt fel redan från början. ”Det borde vara förbjudet”, säger redaktören Maria Torshall.
De små valparna är redo att upptäcka världen, och de nya ägarna ger sig iväg förväntansfullt med det rullande kopplet i handen. Men enligt Allas redaktör Maria Torshall är det ett stort misstag redan från start.
”Jag tar aldrig i ett flexikoppel. Aldrig,” säger hon till tidningen.
Flexikopplet, eller rullkopplet som vissa kallar det, marknadsförs som ett smart sätt att ge hunden frihet på promenad. I verkligheten blir resultatet ofta det motsatta. Hunden lär sig snabbt en enkel regel:
”Om jag drar – då kommer jag dit jag vill.”
Och den vanan sitter kvar. En vuxen hund som drar som en galning i kopplet har sannolikt använt flexikoppel som valp.
På valpkurser får man lära sig att ett vanligt koppel ska hänga löst, nästan som ett leende. Men med ett flexikoppel är linan konstant spänd – vilket gör att hunden belönas varje gång den drar. Det gör det nästintill omöjligt att senare lära den god koppelträning.
Men problemet handlar inte bara om uppfostran – utan även om säkerhet. Vad händer om hunden plötsligt ser en annan hund, en katt eller – ännu värre – springer ut i vägen? Du hinner inte reagera. Då är det redan för sent.
De tunna linorna kan dessutom skada både händer och tassar, och de ömtåliga låsen i plast och metall håller ofta inte för större hundar. När ägaren tappar kontrollen ryker hela kopplet.
Alternativet, menar Torshall, är enkelt: använd ett vanligt koppel eller en längre spårlina om du vill ge hunden mer frihet. Lär den att komma när du ropar – det kräver träning, men den verkliga friheten kommer inte från ett rullande koppel. Den kommer från förtroende.
Släpp flexikopplet. Lär hunden gå fint och svara när du kallar. Frihet handlar inte om plast och fjädrar – utan om relationen mellan dig och din hund.
