Kenneth Glad
Militära enheter formas av strid, politik och allmänhetens uppfattning. Under det senaste decenniet har Azovbrigaden gått från en improviserad krigstidsformation till en av Ukrainas mest välkända styrkor, samtidigt som den fortsatt är föremål för internationell debatt.
Azov uppstod i maj 2014 under den första fasen av kriget i östra Ukraina, när frivilligenheter bildades medan Kyiv försökte begränsa de ryskstödda separatiststyrkorna.
Enligt UNITED24 Media började enheten med endast några dussin frivilliga, många utan formell militär erfarenhet. Den expanderade senare och införlivades i Ukrainas nationalgarde.
Efter Rysslands fullskaliga invasion 2022 växte Azov ytterligare. År 2023 hade den blivit en brigadstor styrka, och Marchenkos rapport uppger att en större kårstruktur senare byggdes upp kring personer knutna till enheten.
Ett omstritt rykte
Azovs stridsinsatser har länge varit kopplade till kontroverser kring dess tidiga historia och symboler.
Ryska statliga medier har upprepade gånger använt enheten för att stödja påståenden om extremism inom Ukraina.
Brigadens anhängare menar att sådana framställningar fokuserar på det förflutna snarare än på den nuvarande enheten under ukrainsk statlig kontroll.
I juni 2024 hävde USA de restriktioner som hindrat Azov från att ta emot amerikanska vapen och utbildning. Utrikesdepartementet granskade den nuvarande brigaden och fann inga bevis för människorättsbrott.
Beslutet försvagade också ett av Moskvas mest ihållande påståenden om enheten, inklusive anklagelser om kopplingar till nynazistisk ideologi.
Mariupol och Azovstal
Azov blev först allmänt känt i Ukraina efter att ha deltagit i återtagandet av Mariupol i juni 2014.
Enheten fick senare global uppmärksamhet under belägringen av staden 2022, när ukrainska försvarare höll stånd i nästan tre månader trots att de var omringade.
Stålverket Azovstal blev deras sista fäste. UNITED24 Media beskrev högriskuppdrag med helikoptrar som levererade förnödenheter, evakuerade sårade soldater och förde in förstärkningar.
När försvaret av Azovstal upphörde hamnade omkring 2 500 ukrainska militärer från olika enheter i rysk fångenskap. Ungefär 1 400 identifierades som Azovsoldater.
I en fångutväxling i september 2022 återvände 108 brigadmedlemmar, inklusive befälhavare. Azovchefen Denys Prokopenko återvände till Ukraina i juli 2023.
”Vi kommer fortfarande att göra vår röst hörd på slagfältet”, sade Prokopenko.
Många frigivna soldater återvände senare till tjänst efter återhämtning, samtidigt som Ukraina fortsatte arbetet med att få hem dem som fortfarande hölls fångna.
Modern krigföring
Azov utvecklade strukturerad rekrytering, utbildning, taktisk sjukvård, samordning på slagfältet och program för underofficerare mellan 2015 och 2018.
Brigaden omfattar nu infanteri, artilleri, pansarförband, drönare, spaning, logistik och sjukvårdsteam.
UNITED24 Media berättar också om medicinska innovationer på slagfältet, inklusive ett fall där donerat blod levererades med drönare till en frontlinjeposition.
Sådana uppgifter är svåra att verifiera oberoende i realtid, men de speglar krigets föränderliga karaktär.
Azovenheter har stridit i hårt omtvistade områden, bland annat Kreminna, Toretsk, Terny, Serebryansky-skogen och riktningen mot Dobropillia.
Brigaden hjälpte till att bromsa ryska framryckningar i vissa sektorer och deltog senare i motanfall.
Enheten driver också ett stödnätverk för skadad personal, inklusive rehabilitering, psykologisk vård, stöd för proteser, familjehjälp och arbete efter skador.
Brigadens motto lyder: ”Eld smälter metall till stål. Kamp smälter ett folk till en nation.”
I dag är Azov både en militär frontlinjeformation och en politisk symbol i Ukrainas krig mot Ryssland.
Källor: UNITED24 Media
