Kenneth Glad
Offentliga institutioner kan verka avlägsna tills en nationell kris gör dem omöjliga att undvika. En skribents reflektion förvandlar den kontrasten till en varning om demokratins framtid.
Nataliya Gumenyuk, en ukrainsk journalist som har bevakat USA i två decennier, har skrivit en reflekterande essä i The Guardian där hon undersöker hur amerikansk politik ser ut från ett land som kämpar för sin överlevnad.
Hennes perspektiv formas av båda platserna: år av rapportering om amerikanska val och livet i Ukraina efter att Rysslands krig gjorde det omöjligt att bortse från offentliga institutioner.
Från Obama till Trump
Hon bevakade sitt första amerikanska presidentval 2008, när Barack Obamas kampanj påminde henne om den demokratiska energi hon hade sett under Ukrainas orangea revolution.
Det som förvånade henne var hur bittert amerikaner debatterade sjukvård, utbildning och social välfärd – samhällstjänster som många ukrainare och européer ser som grundläggande statliga skyldigheter.
I Ohio träffade hon människor som drabbats av arbetslöshet och industrins nedgång. Den pensionerade arbetaren Henry Sadinsky sade till henne: ”Det som händer här händer i hela landet.”
Under senare resor såg Gumenyuk hur debattklimatet blev mörkare. Politiska sakfrågor trängdes alltmer undan av falska påståenden om Obamas födelseort, konspirationsteorier och pandemiförnekelse.
På Trumpmöten under covidpandemin blev munskydd politiska symboler snarare än ett enkelt skydd. En man sade till henne: ”Ta av dig munskyddet!” En kvinna sade: ”Trump låter mig gå till kyrkan. Han skickar mig inte till Kina och tvingar mig inte att bära något över ansiktet.”
Krig gör staten verklig
Rysslands fullskaliga invasion gav Ukraina en hård läxa i vad en fungerande stat faktiskt gör. Soldater höll frontlinjerna. Sjukhus vårdade de sårade. Tågen fortsatte att gå mot farliga områden. Räddningspersonal reparerade elsystem efter robotattacker.
Den erfarenheten gjorde det amerikanska motståndet mot offentliga institutioner mer oroande sett från Kyiv. Ukraina är starkt beroende av amerikanskt militärt stöd, men delar av den amerikanska högern har blivit mer skeptiska till hjälpen och mer mottagliga för Moskvas retorik om ”traditionella” värderingar.
I sin essä argumenterar Gumenyuk för att demokrati inte kan vila enbart på privat välgörenhet, individuella val eller slagord om frihet. I Ukraina är staten inte längre en abstraktion eller en avlägsen byråkrati.
Den är systemet som reparerar skador, förflyttar människor, vårdar skadade och gör det möjligt att upprätthålla vardagslivet medan landet är under attack.
Källa: The Guardian
