Furor utvecklades av Moskvas institut för radioteknik.
Just nu läser andra
Furor utvecklades av Moskvas institut för radioteknik.
Vapen hamnar på museum, inte på slagfältet

Efter ett decennium av utveckling har Rysslands omtalade mikrovågsvapensystem Furor visats upp för första gången offentligt.
Inte i strid – utan som museiföremål i Kubinka, utanför Moskva.
Prototypen är fortfarande i testfas och har aldrig använts i fält.
En påstådd drönardödare med stora löften

Furor marknadsfördes som ett banbrytande system för att slå ut drönare och precisionsmissiler med högenergetisk mikrovågsstrålning.
Läs också
Ryska utvecklare hävdade att räckvidden översteg 10 kilometer, vilket skulle vara långt bättre än liknande amerikansk teknik.
Stora ord, men inga bevis på funktion

Trots år av marknadsföring finns det inga bekräftade bevis för att Furor fungerar som utlovat.
Dess räckvidd och förmåga är fortfarande obevisade, och systemet har aldrig använts i verklig militär verksamhet.
Del av ett mönster av ryska ”skyltfönstervapen”

Furor ansluter sig till andra profilerade ryska försvarsprojekt som S-70 Okhotnik-drönaren och lasersystemet Peresvet, som verkar mer fokuserade på PR än faktisk slagkraft.
Kritiker menar att dessa program ofta underpresterar eller inte levereras i tid.
Byggd för strid, men står utställd

Läs också
Systemet är monterat på ett Buk-luftvärnsfordons chassi och innehåller en mikrovågsgenerator, en reflektorantenn och en styr- och kontrollenhet.
Vissa rapporter antydde framtida integrering i luftförsvarsnätverk, men experter anser att detta är osannolikt.
Utvecklat av välkänt radarinstitut

Furor utvecklades av Moskvas institut för radioteknik, som tillhör Vega-koncernen och är specialiserade på radarteknik.
Trots sitt goda rykte har institutet inte lyckats leverera några övertygande resultat i detta projekt.
Fortfarande i test, fortfarande utan resultat

Foton på systemet publicerades nyligen av Btvt.info, men det befinner sig fortfarande i testfas utan tidsplan för driftsättning.
Läs också
Just nu framstår projektet mer som ett politiskt utspel än en verkligt fungerande militär resurs.