Jens Asbjørn Bøgen
Lavrov hävdar att Ryssland kämpar ensamt – men gör de verkligen det?
Lavrov hävdar att Ryssland kämpar ensamt – men gör de verkligen det?
Vad händer egentligen?
Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov hävdade nyligen att Ryssland “inte har några allierade på slagfältet” – en tydlig kontrast till de allianser landet hade under världskrigen.
Men denna beskrivning bortser från det avgörande stöd Ryssland i dag får från Nordkorea, Iran och Kina, vilket gör Lavrovs bild av isolering tveksam.
Nordkorea skickar både vapen och soldater
Trots Lavrovs påstående har Nordkorea blivit en nyckelaktör i stödet till Rysslands krig i Ukraina.
Pyongyang uppges ha levererat ballistiska missiler, artillerigranater – och till och med soldater.
De ekonomiska och politiska banden mellan länderna fördjupas, vilket tyder på en långsiktig strategisk allians.
Iranska drönare förändrar luftkriget
Irans Shahed-drönare har spelat en avgörande roll i Rysslands bombningar av ukrainska städer.
Teheran har inte bara levererat drönare, utan även hjälpt Moskva att utveckla inhemsk produktion av liknande modeller.
Dessa vapen används nu i allt större utsträckning vid frontlinjen – vilket gör Iran till en viktig militär partner.
Kinas roll: kringgår sanktionerna
Kina är inte direkt involverat i militära operationer, men har blivit oumbärligt för Rysslands försök att kringgå västerländska sanktioner.
Kinesiska företag levererar komponenter med dubbel användning samt mikroelektronik till den ryska försvarsindustrin – ett stöd som håller krigsmaskineriet igång.
Mot en växande anti-västlig axel
Institute for the Study of War (ISW) varnar för att fördjupade relationer mellan Ryssland, Iran, Nordkorea och Kina kan utvecklas till en bredare anti‑västlig allians.
Ett sådant block kan på sikt utgöra ett hot mot den globala säkerheten, särskilt för USA och dess allierade.
Moskvas nya ideologiska front
Lavrovs senaste uttalanden tjänar också ett inrikespolitiskt syfte.
Enligt analytiker driver Kreml nu en informell statsideologi som framställer Ryssland som inlåst i en existentiell kamp mot väst.
Bekant retorik för att rättfärdiga kriget
Lavrov upprepade en välkänd motivering till invasionen av Ukraina: att skydda ryskspråkiga.
Denna retorik har varit en del av rysk officiell diskurs sedan 2014 och används för att legitimera kriget som defensivt – inte som en aggression eller imperialistisk strävan.
Röda linjer om NATO och territoriella krav
Lavrov betonade återigen Kremls välkända ståndpunkter: Ukraina får aldrig ansluta sig till NATO, och väst måste erkänna Rysslands illegala annektering av ukrainska territorier, inklusive Krim.
Dessa krav är fortfarande icke-förhandlingsbara enligt Moskva.
Att vinna hjärtan och sinnen på hemmaplan
Kreml trappar upp sina insatser för att stärka det inhemska stödet för kriget – särskilt bland unga ryssar.
Genom medier, utbildning och offentlig retorik framställs krigets mål som rättfärdiga och avgörande för nationens överlevnad.
Inrikes opinion försvårar fred
Även om ett fredsavtal vore möjligt, skulle det vara politiskt riskabelt för Putin att acceptera något annat än total seger.
Åratal av statlig propaganda har gjort att det ryska folket i stor utsträckning identifierar sig med krigets syften – en kompromiss skulle för många framstå som ett nederlag.
