Jens Asbjørn Bøgen
Den amerikanska tankesmedjan tillskriver en djärv motoffensiv med kodnamnet Operation Vivaldi äran för att ha vänt krigslyckan.
Norra Donetsk oblast har åderlåtit Ukraina på mark under 18 månader, medan ryska styrkor stadigt har malt sig fram mot fästningsstäderna Slovjansk och Kramatorsk.
Under hösten vände det mönstret i det tysta.
I en specialrapport publicerad den 8 oktober drog den Washingtonbaserade tankesmedjan Institute for the Study of War slutsatsen att ”ukrainska styrkor har omintetgjort det ryska fälttåget 2026 för att inta Donetsk oblast”.
Tankesmedjan tillskrev framgången en fem månader lång motoffensiv med kodnamnet operation Vivaldi, ledd av landets tredje armékår i Lyman-riktningen i norra Donetsk.
Till den 30 september hade kåren tryckt tillbaka de ryska styrkorna över floden Zjerebets, en naturlig barriär öster om Slovjansk, och återfört 176 kvadratkilometer ockuperat territorium till ukrainsk kontroll, enligt ukrainska militära källor.
Framgången utraderade ungefär 18 månaders ryska framsteg i norra Donetsk. Tredje armékåren uppgav att enbart dess senaste fas kostade Ryssland över 2 000 soldater och ledde till att fler än 250 ryssar togs tillfånga.
”Föreställningen från filmens värld om att ’ryssar inte ger sig’ förvandlades i praktiken till att hela förband kapitulerade i sin helhet, däribland officerare, piloter och artillerister”, sade brigadgeneral Andrij Biletskyj vid tredje armékåren i ett videotal som The Kyiv Independent rapporterade om.
Smått, tålmodigt, geometriskt
En rapport publicerad den 9 oktober av överste Timothy Price, kapten Patrick Visser och kapten Andrew Carter för Modern War Institute vid den amerikanska militärakademin West Point undersöker modern krigföring med den ukrainska tredje armékåren som fallstudie.
De tre officerarna hävdar att kårens nedkämpande av det ryska brohuvudet över Zjerebets ”hade föga att göra med manöverkrigföring” i klassisk bemärkelse. I stället skriver de att ukrainarna vann genom ”systematisk, geometrisk avskärning och positionstryck … snarare än genombrottsdriven kognitiv chock”.
Öppna källor har avslöjat hur detta har omsatts i praktiken: Ukrainska enheter sonderade efter trädbevuxna anfallsstråk, skickade obemannade markfordon i förväg för att spränga minor och stödpunkter, och följde sedan upp med infanteri i pansarfordon. De rörde sig en kilometer i taget, inte mot ett avlägset genombrott.
Inte ensamma på slagfältet
Rapporten framhåller att metoden bara fungerar när markstyrkorna får skydd från ovan. ”Högre staber måste försvaga centrala fiendeförmågor bortom brigadens räckvidd och samordna multidomänförmågor”, skriver Price, Visser och Carter.
Under operation Vivaldi innebar det att Ukrainas styrkor för obemannade system slog mot ryska försörjningslinjer, telekrigsförband störde ut ryska drönare, och det ukrainska flygvapnet bombade ryska drönaroperatörer som störsändarna inte kunde tysta.
Spöket från 2023
Jämförelsen som kastar sin skugga över operationen är Ukrainas sommaroffensiv 2023 med utgångspunkt från Mala Tokmatjka i Zaporizjzja oblast. Den operationen samlade västtränade brigader och försökte avancera 80 kilometer söderut mot den ockuperade hamnstaden Melitopol.
Den körde fast ungefär en mil in, åderläts av ryska minfält och flygangrepp, och förlorade till och med dessa blygsamma framsteg vid senare ryska motattacker.
ISW:s rapport konstaterar att Rysslands plan för 2026 var mer omfattande än ett enskilt brohuvud. Tankesmedjan skriver att ryska styrkor hade avsett en djup inringning av Ukrainas ”fästningsbälte”, de befästa städerna runt Slovjansk och Kramatorsk.
Ryska styrkor skulle avancera från Lyman i norr och Dobropillja i sydväst för att stråla samman nära Barvinkove i Charkiv oblast. Operation Vivaldi, konstaterade ISW, har gjort den storskaliga inringningen ogenomförbar.
Medan hårda strider fortsätter längre söderut kring Pokrovsk, har den norra porten till Donetsks fästningsstäder smällts igen med besked.
