Jens Asbjørn Bøgen
Den tidigare sovjetrepubliken verkar distansera sig från ryssarna.
I årtionden förlitade sig Armenien tungt på Ryssland för diplomati och försvar – ett arv som har sina rötter i deras gemensamma sovjetiska förflutna.
Kreml betraktade länge landet som en del av sin traditionella inflytelsesfär, en pålitlig motvikt till västerländskt engagemang i regionen.
Denna politiska balans började upplösas 2023, när Azerbajdzjan återtog Nagorno-Karabach i en snabb militär operation.
Som flera medier rapporterade vid den tiden anklagade Jerevan de ryska fredsbevararna för att inte agera, något som väckte frustration inom den armeniska ledningen.
Sönderfallet påskyndade en bredare omvärdering i Jerevan av landets säkerhetspolitiska framtid och internationella orientering.
Och nu kan relationen ha brutits bortom reparation.
Skifte mot Bryssel
Enligt EU-uttalanden som offentliggjordes på tisdagen mötte Armeniens utrikesminister Ararat Mirzoyan EU-tjänstemän för att färdigställa ett nytt ramverk utformat för att fördjupa samarbetet.
Dokumentet, känt som den strategiska agendan för partnerskapet mellan EU och Armenien, beskriver planer för att utöka de politiska, ekonomiska och säkerhetspolitiska banden.
EU:s höga representant, Kaja Kallas, meddelade avtalet på X och skrev:
”I dag antog vi en ny strategisk agenda för partnerskapet mellan EU och Armenien.”
Hon beskrev det som ett ömsesidigt åtagande att samarbeta kring styrning, ekonomiska reformer och steg mot viseringsliberalisering. Hon bekräftade också ”15 miljoner euro för att upprätthålla fred och ett mer motståndskraftigt Armenien”.
Initiativet signalerar en tydlig diplomatisk omorientering som sannolikt kommer att irritera Moskva, som har sett sitt regionala inflytande minska.
Regionala konsekvenser
EU:s utvidgningskommissionär Marta Kos skrev på X att regionen står inför ”ett unikt tillfälle i en hel generation att bygga fred i södra Kaukasien”, och tillade att stabilitet även skulle stärka Europas handelsnätverk.
För Armenien markerar detta skifte ett av de mest betydande brotten med ryskt inflytande sedan självständigheten och understryker en snabb omorientering driven av säkerhetsoro och förlorat förtroende.
Källor: Offentliga EU-uttalanden, X
