Mimmo Wiestål Fischetti
Personer som lever med hiv nekas i dag polisutbildningen, trots att effektiv behandling gör att virusnivåerna kan bli omätbara och att smitta vid sex inte sker. Patientorganisationer och läkare riktar skarp kritik mot kraven och vill se att förbudet tas bort – eller ersätts av individuella medicinska bedömningar.
”Spär på okunskap och stigmatisering”
Infektionsprofessorn Magnus Gisslén kallar dagens ordning problematisk och pekar på att den riskerar att cementera gamla föreställningar.
– Detta är en form av diskriminering som spär på både okunskap och stigmatisering, säger Magnus Gisslén, professor i infektionssjukdomar.
Han ifrågasätter också grunden för ett generellt stopp.
– Det är helt ofattbart. Det finns ingen evidens eller kunskap bakom varför en person med hiv inte skulle kunna bli polis, säger han enligt TV4 Nyheterna.
Förbud sedan 2015 – individuella bedömningar togs bort
Enligt kritikerna skedde en tydlig kursändring när antagningskraven skärptes: tidigare kunde en sökande bedömas individuellt, bland annat utifrån behandling och hälsoläge. I dag är det i stället ett generellt nej för den som har hiv, enligt den medicinska informationen inför polisprövningen, skriver Pliktverket.
Posithiva Gruppen säger att konsekvenserna märks direkt för enskilda som vill söka.
– Vi har precis haft kontakt med en medlem som önskat bli polis men nekats. Det här påverkar livet för människor och upprätthåller dessutom det stigma som fortfarande finns kring hiv, säger Daniel Suarez, verksamhetschef på patientorganisationen Posithiva Gruppen.
”En tablett om dagen” – och smittrisken vid sex försvinner
I Sverige lever många med hiv med välfungerande behandling. Folkhälsomyndigheten beskriver hiv som en kronisk sjukdom där mediciner gör att människor kan leva med samma livskvalitet som andra, med regelbunden uppföljning i vården.
Gisslén betonar att behandling förändrar förutsättningarna helt – och att smittargumentet inte håller i yrkessammanhang.
– I princip alla som lever med hiv i Sverige står på behandling. Man riskerar då inte att smitta någon annan, inte ens om man har oskyddat sex och absolut inte i polisyrket.
Samtidigt finns vårdmaterial som också understryker att smittsamheten vid sex försvinner vid välinställd behandling, medan andra typer av blodexponering bedöms mer försiktigt eftersom kunskapsläget inte är lika väl studerat där.
Polisen: Kraven kan ändras – men kritiken biter sig fast
Polisen vill inte ställa upp på intervju, men skriver i ett mejl att man ser behov av att poliser ska kunna arbeta länge i yttre tjänst och under förhållanden där medicinering kan vara svårare att sköta. Myndigheten skriver också att forskningsläget och medicineringen ser annorlunda ut i dag och att de medicinska kraven kring hiv med stor sannolikhet kommer att ändras, med möjlighet till individuell bedömning.
Men Gisslén tycker att förändringen borde ha kommit för länge sedan.
– Det är inget nytt som har hänt under de senaste åren. Det beror säkert på bristande kunskap om det här området, och jag tycker att det är stötande att det fortfarande ser ut så.
Även Posithiva Gruppen ifrågasätter varför ett modernt behandlingsläge inte redan avspeglas i kraven.
– Det är oerhört märkligt att Polismyndigheten inte har hängt med i utvecklingen kring hur det är att leva med hiv i Sverige i dag. Det handlar om en tablett per dag, något man bara kan stoppa ner i fickan, säger Daniel Suarez.
Nästa steg: Individuell prövning eller ett fortsatt nej
Kärnfrågan är nu om polisutbildningen ska öppnas för personer som lever med hiv genom individuella medicinska bedömningar – eller om dagens generella stopp ska bestå. Kritikerna menar att ett blanketförbud både stänger ute kompetens och förstärker stigma, medan polisen pekar på krav kopplade till tjänstgöring och arbetsmiljö.
Om kraven faktiskt ändras, som polisen skriver, kan nästa konflikt handla om hur bedömningarna ska göras – och om de utformas så att de speglar dagens medicinska kunskap.
