Nato vacklar – EU blir Ukrainas avgörande livlina

Kriget, osäkerheten kring USA:s roll och slitningarna inom Nato har gett ny tyngd åt frågan om Europas ansvar.

I en längre intervju med European Pravda resonerar den tidigare nederländske utrikesministern Bert Koenders om varför EU snarare än Nato blivit den centrala arenan för Ukrainas framtid.

Ett förändrat perspektiv

Koenders, som i dag leder rådgivande organ knutna till Nederländernas utrikespolitik, påminner om folkomröstningen i Nederländerna 2016 om EU:s associationsavtal med Ukraina. Då handlade debatten enligt honom till stor del om nederländsk EU-skepsis snarare än om Ukraina som land.

Ukraina kom att fungera som ett verktyg i en inrikespolitisk konflikt, där rädslan för EU:s utveckling och utvidgning tog över sakfrågorna.

Trots nej-resultatet hittade regeringen en lösning som gjorde att avtalet ändå kunde genomföras, något Koenders menar fick stor betydelse för utvecklingen därefter.

I dag ser han ett helt annat opinionsläge, där stödet för Ukraina i Nederländerna och Europa är betydligt starkare.

Säkerhet som vardag

I intervjun beskriver Koenders hur kriget gjort Europas säkerhetsfrågor mer påtagliga för människor i vardagen. Cyberangrepp, påverkanskampanjer och hot mot infrastruktur har bidragit till en ny medvetenhet, även i länder som länge uppfattat sig som långt från frontlinjen.

Nederländerna har därför inlett en omfattande omställning av sin försvarspolitik, med ökade anslag och planer på en kraftigt utökad militär

Försvarsfrågor som tidigare mötte motstånd har nu fått brett parlamentariskt stöd.

Enligt Koenders hänger denna utveckling nära samman med insikten om att Europas trygghet är direkt kopplad till Ukrainas förmåga att stå emot rysk aggression.

Förtroendekris i Nato

Samtidigt pekar Koenders på en växande osäkerhet kring den transatlantiska relationen. Uttalanden och ageranden från USA:s sida har skapat ett betydande förtroendeglapp inom Nato.

I intervjun framhåller han att det i dag inte går att ta alliansens framtid för given.

Även om Nato fortfarande spelar en central roll menar han att Europa snabbt måste stärka sin egen militära handlingsförmåga och minska beroendet av amerikanskt ledarskap.

Relationen till USA förblir viktig, särskilt när det gäller Ukrainas kortsiktiga säkerhet, men Koenders ser ett tydligt behov av att Europa förbereder sig på ett mer självständigt ansvar.

EU får ökad tyngd

Mot den bakgrunden menar Koenders att Ukrainas väg in i EU har fått en helt ny betydelse.

När Natomedlemskap framstår som orealistiskt på kort sikt blir EU den viktigaste ramen för att knyta Ukraina närmare Europa och ge landet långsiktiga säkerhetspolitiska garantier.

Han framhåller att ett tydligt och trovärdigt medlemskapsperspektiv skulle minska risken för att Ukraina åter hamnar i ett geopolitiskt ingenmansland mellan stormakter.

Samtidigt betonar Koenders att grundläggande krav kring rättsstat, korruptionsbekämpning och institutionella reformer inte kan urholkas. Erfarenheter från andra medlemsländer gör enligt honom att dessa frågor måste hanteras strikt, även om processen behöver vara snabb och tydlig.

Ett vägval för Europa

Koenders ser Ukrainas EU-inträde som ett strategiskt vägval för hela Europa.

Det handlar inte bara om solidaritet med ett angripet land, utan om hur EU vill definiera sin roll som säkerhetspolitisk aktör i en allt mer fragmenterad värld.

Trots politiska hinder och motstånd i vissa huvudstäder menar han att riktningen är klar: Europas långsiktiga stabilitet förutsätter att Ukraina fullt ut integreras i den europeiska gemenskapen.

Källa: European Pravda