Kenneth Glad
Frankrike omprövar sin försvarshållning i takt med att globala spänningar ökar och traditionella allianser visar tecken på påfrestningar.
Militära planerare fokuserar i allt högre grad på hur framtida konflikter kan utvecklas med färre garantier om externt stöd.
I hela Europa väcks liknande frågor om beredskap och ansvar.
Signaler från Washington väger allt tyngre i den franska strategin. Även om samarbetet med USA fortsatt är nära, är den amerikanska uppmärksamheten splittrad över flera konflikthärdar, rapporterar Le Figaro.
I militära utbyten har budskapet till de europeiska partnerna blivit mer direkt. General Fabien Mandon sammanfattade det rakt på sak: ”Stärk er själva, vi kanske inte kan täcka era behov den dag ni behöver det.”
Förändringen speglar en bredare trend inom NATO. Europeiska medlemsländer pressas att ta ett större ansvar för det kollektiva försvaret, en förändring som medför både politiska och militära konsekvenser.
Ryssland i fokus
Den bakgrunden skärper oron kring Ryssland. I ett anförande inför lagstiftare klargjorde Mandon att utsikten till en direkt konfrontation inte längre är teoretisk i den militära planeringen.
”Beständigheten i ett ryskt hot på vår kontinent, med ett pågående krig (…) förblir min främsta oro när det gäller att förbereda de väpnade styrkorna”, sade han enligt den franska tidningen.
Franska bedömningar pekar nu på en fortsatt utbyggnad av ryska kapaciteter under de kommande åren, både vad gäller truppstyrka och materiel.
Tyngdpunkten, menar tjänstemän, ligger mindre på enskilda siffror än på den övergripande utvecklingen.
Budget och beredskap
Som svar överväger Paris en ytterligare ökning av försvarsutgifterna, med 36 miljarder euro i extra finansiering som diskuteras utöver den befintliga långsiktiga planen fram till 2030.
Mandon beskrev situationen som en som kräver medvetenhet snarare än alarmism. ”Vi befinner oss i en farlig period. Vi ska inte skapa oro, utan helt enkelt medvetenhet eftersom vi behöver denna försvarsinvestering”, sade han till parlamentet.
Han pekade också på ihållande instabilitet utanför Europa, från terrorism till vad han beskrev som en växande benägenhet bland stater att använda våld.
Implikationen är svår att bortse från: Europa kan vara på väg in i en fas där säkerheten i mindre grad vilar på transatlantisk förutsägbarhet och i högre grad på den egna förmågan att agera.
Källa: Le Figaro
