Ida Hansson
Vladimir Putin har under lång tid använt historien som ett politiskt verktyg – ett sätt att rättfärdiga sina beslut och befästa sin makt. Hans tolkning av det förflutna har blivit ett vapen i kriget mot Ukraina, där historiska myter blandas med ideologi och maktstrategi. Forskare menar att den ryske ledaren lever i ett konstruerat förflutet han själv har skapat.
Vladimir Putin har under lång tid använt historien som ett politiskt verktyg – ett sätt att rättfärdiga sina beslut och befästa sin makt. Hans tolkning av det förflutna har blivit ett vapen i kriget mot Ukraina, där historiska myter blandas med ideologi och maktstrategi. Forskare menar att den ryske ledaren lever i ett konstruerat förflutet han själv har skapat.
En berättelse byggd på myter
I juli 2021 publicerade Putin en essä där han hävdade att ryssar och ukrainare är ”ett och samma folk”, separerade av utländska krafter. Texten, full av selektiv historia och förvrängningar, blev en ideologisk grund för invasionen av Ukraina. Sju månader senare låg ukrainska städer i ruiner – i namn av Putins historiska vision.
Historien som vapen
Putin ser historien som ett verktyg för makt. Den franska historikern Françoise Thom beskriver den som hans ”arsenal av vapen för att besegra fiender”. Enligt forskare har han utvecklat ett sätt att använda det förflutna för att legitimera aggressioner, framför allt mot Ukraina.
En ledare fångad i sitt eget narrativ
Efter tre år av krig är Putins fixering vid Ukraina tydligare än någonsin. Historiker menar att den 73-årige presidenten har fastnat i en egen version av verkligheten, där han ser sig själv som den som ska återupprätta ett förlorat ryskt imperium. Hans världsbild bygger på en mytologiserad historia snarare än på fakta.
En historia i ständig förändring
I Ryssland har historien alltid varit föränderlig. Varje ny ledare – tsar, kommunist eller autokrat – har skrivit om det förflutna för att passa sin agenda. Putin är inget undantag. Han har gjort historien till ett verktyg för att rättfärdiga sin invasion och för att hävda att Ukraina egentligen tillhör Ryssland.
Myten om Kyivan Rus
Putin hänvisar ofta till Kyivan Rus – den medeltida stat som uppstod på 800-talet och som både Ukraina, Ryssland och Belarus härleder sitt ursprung till. Enligt honom är detta bevis för att ukrainare och ryssar är ett folk. Den ukrainske historikern Yaroslav Hrytsak kallar tolkningen ”nonsens” och påpekar att nationer förändras och utvecklas över tid.
Historien som raderats
Putins version av historien utelämnar händelser som inte passar hans berättelse. Cossackledaren Ivan Mazepas uppror mot tsar Peter I nämns sällan, inte heller den ukrainska revolutionen 1917. Viktiga fakta – som att delar av Ukraina först införlivades i Sovjetunionen 1940 – förtigs helt. Syftet, menar Hrytsak, är att förneka Ukrainas rätt till en egen historisk identitet.
När historien blir ett vapen mot ett folk
”Putin vill utplåna Ukraina som nation, och en nation måste ha sin egen historia,” säger Hrytsak. Genom att underminera Ukrainas historiska självbild försöker Kreml skapa ett utrymme där Ukraina kan absorberas av ett större ryskt narrativ. Historien blir därmed ett psykologiskt vapen – lika effektivt som militära.
Ett arv av misstänksamhet
Förhållandet mellan Ryssland och Ukraina har i århundraden präglats av underordning och förtryck. Från tsartiden till Stalin har ryska ledare betraktat Ukraina som ett hot mot rikets stabilitet. Denna syn har Putin tagit till sin spets – men med en personlig besatthet som tidigare ledare saknade.
En personlig fixering
Forskaren Sergey Radchenko menar att Putin skiljer sig från sina föregångare genom att vara emotionellt investerad i Ukraina. Han använder historien inte bara för politik, utan för att bekräfta sin egen självbild. ”För honom är det personligt,” säger Hrytsak – och den personliga dimensionen gör hans politik farligare.
Historien som ursäkt för aggression
Putin har gång på gång beskrivit väst som en fiende som i århundraden har förnedrat Ryssland. Historien används för att samla nationen kring en känsla av orättvisa och för att rättfärdiga nya angrepp. Enligt Thom betraktar han det förflutna som ”ett oändligt arkiv av oförrätter” som kan mobiliseras mot fienden, rapporterar Kyiv Independent.
Ett förflutet han inte kan lämna
Putins krig mot Ukraina handlar därför inte bara om territorium – utan om tid. Han försöker återuppliva ett förlorat imperium och en historisk identitet som inte längre existerar. Men i sin jakt på det förflutna riskerar han att förstöra både sitt land och det han säger sig vilja bevara.
