Ida Hansson
Hoten kom först. Donald Trump talade om tullar mot europeiska allierade och höjde snabbt insatsen. För EU blev det en väckarklocka, inte minst för länder som tidigare varit försiktiga med att ta strid mot Washington.
Trump har hotat med nya tullar mot flera Nato-länder som motsatt sig hans utspel om Grönland. Bland dem finns både stora EU-ekonomier och mindre medlemsstater. För många i Bryssel handlar det inte längre om handel i snäv mening, utan om politiskt tryck.
Det är mot den bakgrunden EU nu överväger att ta fram sitt tyngsta handelspolitiska verktyg.
När näringslivet reagerar
Oro inom europeisk industri har bidragit till omsvängningen.
Företag som redan drabbats av amerikanska tullar ser en risk för ytterligare eskalering, men också för att EU framstår som svagt om man inte svarar.
I Berlin har denna oro fått genomslag. Tyskland, som tidigare varit mer återhållsamt, har nu signalerat att man vill att EU-kommissionen ska förbereda anti-tvångsinstrumentet.
Enligt Politicos rapportering sker detta inför ett extrainsatt toppmöte i Bryssel.
Förändringen markerar ett brott med den linje som ofta präglat EU:s relation till USA.
Ett tydligare skifte
Vid tidigare handelskonflikter har EU i första hand sökt kompromisser och undvikit åtgärder som riskerar att slå tillbaka mot den egna ekonomin.
Nu är tonen annorlunda. Det finns en bredare acceptans för att avskräckning kan kräva verkliga kostnader.
Anti-tvångsinstrumentet, som gör det möjligt att införa tullar, begränsa export eller stänga ute amerikanska bolag från upphandlingar, har länge setts som ett sista alternativ. Att det nu diskuteras öppet visar hur allvarligt läget uppfattas.
Enligt Politico diskuteras även enklare motåtgärder parallellt, som snabbare tullar på amerikanska varor, medan mer långtgående steg förbereds.
En farlig balans
För EU handlar frågan ytterst om trovärdighet. Att inte svara riskerar att uppmuntra ytterligare påtryckningar. Att slå tillbaka för hårt kan däremot leda till ett utdraget handelskrig med USA, en relation som fortfarande är central för Europas ekonomi och säkerhet.
Det som nu håller på att förändras är EU:s syn på risk.
Smärtgränsen verkar ha höjts. Om unionen verkligen är beredd att använda sitt starkaste handelsvapen återstår att se, men bara det faktum att diskussionen förs öppet markerar ett nytt läge i de transatlantiska relationerna.
Källa: Politico
