Jens Asbjørn Bøgen
Hon har tidigare föreslagit att ryssar ska få 1 miljon rubel för varje fött barn.
En mäktig politisk figur i Moskva kräver att den yngre generationen uppnår en rad livsmål innan den når medelåldern.
Kravet kommer från Valentina Matvijenko, som leder Rysslands överhus. Enligt den statliga nyhetsbyrån TASS anser hon att den lagliga åldersgränsen för ungdomar bör sättas vid 35 år.
Hennes förväntningar lämnar lite utrymme för förseningar och innebär att medborgarna förväntas göra karriär samtidigt som de bildar en stor familj.
”Vissa föreslår att ungdomsperioden ska förlängas … Jag tycker inte att vi ska höja åldersgränsen … Jag anser att den optimala lösningen är 35 år, men jag vill att unga människor ska förstå att de senast vid 35 års ålder, eller ännu hellre tidigare, behöver bilda familj, ha minst tre barn, vara framgångsrika i sitt yrke och sedan gå vidare till en annan ålderskategori”, sade Matvijenko.
Djärva planer
Denna kraftfulla offentliga uppmaning följer en rad okonventionella idéer som samma politiker har lagt fram för att motverka den sjunkande födelsetakten. Tidigare förespråkade hon en plan där en utvald grupp företag skulle betala ut en miljon rubel för varje fött barn till sina anställda.
Hon efterlyste också ett specialiserat regeringsteam med ansvar för att följa födelsetalen, tillsammans med åtgärder för att få familjer att lämna små stadslägenheter. I stället uppmanade hon medborgarna att flytta till stora hus med plats för fem barn.
Data mörkläggs
Nya siffror ger en dyster bild.
Enligt The Moscow Times uppgav den statliga statistikmyndigheten Rosstat att antalet födslar nyligen sjönk till endast 1,222 miljoner, vilket markerar den lägsta nivån sedan slutet av 1990-talet. Oberoende beräkningar tyder på att den nedåtgående trenden fortsätter att accelerera.
Den oberoende demografen Aleksej Raksja konstaterade att årets första månader uppvisade de lägsta kvartalsvisa födelsetalen i Ryssland på över två århundraden. Den genomsnittliga familjestorleken har sjunkit till historiskt låga nivåer.
I stället för att ta itu med de underliggande sociala problemen valde regeringen att hemligstämpla uppgifterna. Myndigheterna klassificerade landets befolkningsdata som hemliga och upphörde med offentliggörandet av statistik över födelser och dödsfall.
