Mimmo Wiestål Fischetti
Många tågresor i Europa lovar uppkoppling, men verkligheten är ofta en annan. Oavsett om du vill jobba, streama eller bara kolla mejlen – så är det ofta långsamt, hackigt och frustrerande. Och trots nya satsningar kommer det dröja innan det blir riktigt bra.
Drömmen om att jobba på tåget – som spricker direkt
Du kliver på tåget, öppnar datorn och planerar att få massor gjort under resan. Men istället möts du av ständiga avbrott. Sidor laddar långsamt, videor hackar och mejl fastnar i utkorgen.
Enligt Politico är problemet långt ifrån nytt. Enligt Luke Kehoe, analytiker på uppkopplingsföretaget Ookla, är kvaliteten på Wi-Fi i europeiska tåg generellt mycket låg.
En stor bov är hastigheten. När ett tåg rusar fram i 200 kilometer i timmen byter det mobilmast var 45–60 sekund. Det skapar tekniska problem, bland annat det som kallas Dopplereffekten – samma fenomen som får en ambulanssiren att ändra tonhöjd när den passerar. För mobildata innebär det störningar och tappade anslutningar.
Tågens fönster kan blockera signalen
Farten är dock inte den enda orsaken. Många tåg är byggda på ett sätt som gör att signaler har svårt att tränga in. Vissa fönster har metallbeläggningar som fungerar som en Faradays bur – en slags osynlig sköld som stoppar radiosignaler.
I Belgien valde tågoperatören SNCB helt att skippa Wi-Fi ombord, med hänvisning till höga kostnader och dålig täckning längs spåren. Istället satsar man på att ta bort beläggningar från rutorna så att mobilsignaler lättare kan passera. Resten lämnas åt mobiloperatörerna.
Naturen och tunnlarna gör det ännu svårare
Även naturen sätter käppar i hjulen. Den frekvens som ofta används för 5G i Europa är dålig på att ta sig igenom träd och löv – något som ofta kantar järnvägsspår. 4G fungerar bättre för detta, men har lägre kapacitet.
Lägg därtill tusentals tunnlar runt om i Europa, och det blir tydligt varför uppkopplingen ofta bryts. Schweiz är dock ett undantag – där är tågens Wi-Fi nästan 30 gånger snabbare än i länder som Österrike och Nederländerna.
Satelliter – en möjlig men inte perfekt lösning
För att förbättra täckningen tittar vissa operatörer mot rymden. Tjeckiska järnvägar testar Elon Musks Starlink-system, medan franska SNCF överväger både Starlink och den europeiska konkurrenten Eutelsat.
Men satelliter är ingen magisk lösning. De fungerar bra för flygplan som har fri sikt mot himlen, men på marken krävs fortfarande en kombination av tekniker för att få stabil täckning.
Utrustningen ombord är ofta föråldrad
Ett annat problem är själva tekniken inne i tågen. I Polen använder många tåg fortfarande Wi-Fi 4 – en standard från 2009 som är betydligt långsammare än nyare versioner.
Och om det saknas täckning längs spåret spelar det ingen roll hur moderna routrar eller antenner tåget har – signalen kommer inte fram ändå.
Dessutom kan det bli värre om alla passagerare försöker dela sin mobiluppkoppling via hotspot. Det skapar kraftiga störningar som försämrar uppkopplingen ytterligare.
Tåginternet förblir en kamp
Oavsett om du sitter på ett snabbtåg i Frankrike, ett regionaltåg i Polen eller ett panoramatåg i Schweiz, är chansen stor att Wi-Fi:t inte håller vad som utlovas. Tekniska hinder, bristande täckning och gammal utrustning gör att resenärer får räkna med att tågens internet fortsätter vara en blandad upplevelse.
