Kenneth Glad
Att vinna Oscar för bästa film ska egentligen sätta punkt för debatten. Det gör det sällan. Flera år senare är den mer avslöjande frågan vilka vinnare människor fortfarande faktiskt vill se.
Enligt Rotten Tomatoes ranking av alla vinnare av bästa film, baserat på Tomatometer, åldras Akademiens val mycket olika.
I toppen finns filmer som fortfarande känns omedelbara snarare än högtidliga. Parasite leder, tätt följd av Casablanca, On the Waterfront (Storstadshamn), All About Eve (Allt om Eva) och Moonlight.
Det här är inte bara “viktiga” filmer – de berör. Parasite är fortfarande vass i sin klassatir. Moonlight är lågmäld men slår hårt. Casablanca förblir snabb, rolig och känslomässigt direkt på ett sätt som många prestigedramer inte är.
Ett enkelt sätt att se mönstret: en stor andel av de högst rankade vinnarna ligger över 95 %, medan en tydlig grupp äldre och mer kontroversiella vinnare hamnar under 80 %. Kritiker tycks med tiden belöna filmer som känns levande, inte bara respektabla.
Vad som faktiskt håller
Enligt Rotten Tomatoes tenderar de starkaste vinnarna av bästa film att vara mycket specifika i vad de gör. Inte abstrakt “välgjorda”, utan tydligt definierade.
Spotlight fungerar eftersom den håller sig till processen – telefonsamtal, dokument, samtal – och litar på att publiken engagerar sig. The Godfather (Gudfadern) balanserar storskalighet med intima karaktärsögonblick. Schindler’s List (Schindlers lista) är förkrossande utan att tappa fokus.
Äldre filmer står sig förvånansvärt väl. It Happened One Night (Det hände en natt) känns fortfarande snabb och modern i sin dialog. Rebecca bygger spänning utan överflöd. All Quiet on the Western Front (På västfronten intet nytt) mildrar inte sitt antimilitära budskap, inte ens nästan ett sekel senare.
Samtidigt är kritiker inte alltid överens med varandra – eller med publiken. På Metacritic, till exempel, hamnar vissa vinnare något lägre än vad deras Rotten Tomatoes-poäng antyder, särskilt bredare publikfavoriter.
Musikaler och epos som The Sound of Music och Ben-Hur är allmänt älskade men rankas inte alltid lika högt av kritiker som stramare, mer fokuserade dramer. Storslagenhet imponerar, men precision tycks hålla längre.
Vinnare som inte åldras väl
Sedan finns det filmer som känns fast i sin tid. Längst ner i Rotten Tomatoes ranking finns titlar som The Broadway Melody, The Greatest Show on Earth (Cirkus) och Cimarron – filmer som i dag mer liknar historiska kuriositeter än självklarheter.
Crash (Crash) kritiseras ofta för att uttrycka sitt budskap alltför tydligt, medan Moonlight (Moonlight) visar hur mycket mer kritiker i dag värdesätter återhållsamhet och tvetydighet.
Populära vinnare som Green Book eller A Beautiful Mind har tappat i anseende över tid. De är inte katastrofer, men de inbjuder heller inte till särskilt mycket nytolkning. Man ser dem en gång – och förstår poängen.
Det kan vara den tydligaste slutsatsen. De vinnare av bästa film som består är de som människor fortsätter att diskutera, återvända till och upptäcka på nytt. De andra? De vinner, hyllas – och glider sedan långsamt ur samtalet.
Källor: Rotten Tomatoes ranking av vinnare av bästa film baserat på Tomatometer; Metacritic-poäng för utvalda Oscarvinnare
