Asger Risom
Även om Netflix-serien är mest känd för sin 1980-talsmiljö, säger bröderna Duffer att berättarlogiken bakom avslutningen lika mycket har sina rötter i rollspel som i nostalgi.
Det sista avsnittet av Stranger Things kan kännas större och mer samordnat än något serien tidigare har gjort, men dess struktur har inte enbart sitt ursprung i tv-traditionen.
Enligt seriens skapare hämtar finalen direkt inspiration från Dungeons & Dragons – med hjälp av ett modernt tv-spel för att översätta bordsrollspelets idéer till bild.
Även om Netflix-serien är mest känd för sin 1980-talsmiljö, säger bröderna Duffer att berättarlogiken bakom avslutningen lika mycket har sina rötter i rollspel som i nostalgi.
Dungeons & Dragons först
Dungeons & Dragons har varit centralt för Stranger Things från allra första början. Seriens unga huvudpersoner spelar spelet, och de använder konsekvent dess språk för att förstå hot som de ännu inte fullt ut kan förklara.
Monstren är dock inte bokstavliga D&D-varelser. I stället namnger karaktärerna dem efter fiender från spelet eftersom det ger dem en gemensam referensram för det okända.
Vecna, Mind Flayer och andra hot lånar sina namn från spelet, trots att de existerar helt utanför dess mytologi.
Detta synsätt sträcker sig även till finalen, där logiken i att möta en övermäktig fiende speglar hur en klassisk rollspelskampanj fungerar.
Ett modernt spelperspektiv
I en intervju med Variety berättade Matt Duffer att Dungeons & Dragons förblev den huvudsakliga referensen, men att ett modernt rollspel bidrog till hur idéerna förverkligades visuellt.
”Vi tänkte på Dungeons & Dragons, och jag spelade Baldur’s Gate 3 vid den tiden”, sade Duffer. ”Vi kände att det var avgörande att det enda sättet för dem att besegra hotet var att hela gruppen arbetade tillsammans.”
Han förklarade att varje karaktär vid det sista avsnittet har löst sina personliga konflikter, vilket gör dem redo att agera som ett sammansvetsat lag snarare än som individer.
Gruppdynamiken
Känslan av en ”grupp” – ett grundläggande begrepp i Dungeons & Dragons – låg till grund för hur seriens centrala konflikt iscensattes.
Varje karaktär bidrar med en unik styrka, och framgång bygger på samarbete snarare än på ett enskilt hjältemodigt ögonblick.
Duffer sade att detta förstärktes av rollspel som Baldur’s Gate 3, där framsteg kräver att olika förmågor kombineras för att besegra fiender som annars vore omöjliga att övervinna.
”Det är så man fäller de här monstren som annars verkar ostoppbara”, sade han och tillade att flera idéer från spelvärlden påverkade hur scenen utformades.
Från spelbord till skärm
Finalen speglar i slutändan hur Stranger Things alltid har behandlat sina influenser: inte som strikt kanon, utan som verktyg för berättande.
Serien lånar namn, struktur och logik från Dungeons & Dragons, medan moderna spel hjälper till att visualisera hur dessa system kan översättas till handling.
Larian Studios vd Swen Vincke uppmärksammade senare kopplingen i sociala medier, där han delade Duffers kommentarer och beskrev sambandet som ”ganska coolt”.
Klicka för att visa externt innehåll från twitter,
– Du kan alltid aktivera och inaktivera tredjepartsinnehåll.
Du godkänner att visa externt innehåll från tredje part. Personuppgifter kan skickas till innehållsleverantören och andra tredjepartstjänster.
För en serie med rötter i 1980-talet visar avslutningen hur gamla idéer – samarbete runt ett spelbord, gemensamma regler och kollektiv problemlösning – fortfarande kan kännas moderna när de filtreras genom samtida speldesign.
Källor: Variety; intervjuer med Netflix; offentliga inlägg på sociala medier från Larian Studios
