Mimmo Wiestål Fischetti
På G7-mötet i Kanada hoppas flera europeiska toppnamn bli den som bäst kan prata med USA:s president Donald Trump. Men relationerna är personliga – och utgången oviss.
När världens ledare samlas i Kananaskis i Kanada för G7-mötet är det inte bara kriget i Ukraina, konflikten mellan Israel och Iran eller tullar som står i fokus. I centrum står också en annan fråga: vem i Europa har egentligen bäst kontakt med Donald Trump?
Storbritanniens premiärminister Keir Starmer tror att han har svaret. Enligt hans team är det just han som har bäst chans att nå fram till USA:s president. Han pratar gärna om sitt goda förhållande till Trump och pekar på Storbritanniens ökade försvarsutgifter som ett sätt att få USA att satsa mer på Ukrainas försvar. Det, menar han, gör att han kan fungera som en brygga mellan Europa och USA, skriver Politico.
En brittisk tjänsteman säger att det handlar mycket om det personliga. Trump föredrar en-till-en-relationer, där känsla och kemi väger tungt. Därför har Starmer, enligt dem, jobbat länge och noggrant för att bygga ett förtroende.
Macron och Meloni vill inte stå bredvid
Men Starmer är inte ensam om att vilja ha Trumps öra. Frankrikes president Emmanuel Macron har ett långt förflutet med Trump och var en av de första europeiska ledare att satsa på en nära relation. Vem minns inte deras långa, nästan fåniga handslag från tidigare toppmöten?
Italiens premiärminister Giorgia Meloni har å sin sida ett annat försprång: hon delar delar av Trumps politiska synsätt. Hon har god kontakt med vice president JD Vance och räknas som ideologiskt närstående till MAGA-rörelsen. Samtidigt har Meloni blivit allt mer skicklig i internationella sammanhang, inte minst när det gäller migrationspolitiken, och det ger henne inflytande på flera håll.
När politiken blir personlig
Flera av Trumps tidigare rådgivare bekräftar bilden: för Trump är internationella relationer ofta lika mycket personliga relationer som politik. John Bolton, tidigare nationell säkerhetsrådgivare, beskriver hur mycket Trump väger in personkemi i sina beslut. Och han varnar Starmer för att satsa för mycket: ”Var försiktig med hur mycket politiskt kapital du lägger på att vara en bro mellan Europa och USA.”
När Starmer träffade Trump i Vita huset i mars valde han en nästan överdrivet vänlig ton. Han lade handen på Trumps arm flera gånger under ett gemensamt uttalande, något som väckte uppmärksamhet. För många kändes det tillgjort – men enligt hans rådgivare gav det effekt. Trump har vid flera tillfällen pratat varmt om Starmer, även om konkreta resultat hittills har uteblivit.
EU håller fast vid sakfrågorna
Medan enskilda ledare fokuserar på Trump som person driver EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen en tydligare linje i sakpolitiken. Hon vill sänka pristaket för rysk olja från 60 till 45 dollar per fat för att sätta hårdare press på Putin. Storbritannien har sagt att man stöttar det förslaget.
Samtidigt visar signaler från Vita huset att Trump börjar tröttna på att Ryssland inte tar fredssamtal på allvar. Enligt Fred Fleitz, en tidigare säkerhetspolitisk rådgivare, kan Trump komma att införa nya sanktioner – men ändå hålla dörren öppen för samtal. Däremot är hans relation till EU fortsatt frostig. ”Trump hatar EU”, säger Fleitz rakt ut.
Vem lyckas vinna Trumps förtroende?
Giorgia Meloni ser ut att ha lyckats balansera sin EU-kritik med att bygga nya broar. Hon beskriver sig själv som en förespråkare för ”västerländsk nationalism” och lyfter gärna fram sin politiska närhet till Trump. Enligt italienska MEP:n Nicola Procaccini är det just den ideologiska kopplingen som gör Meloni unik jämfört med Starmer och Macron.
Meloni har dessutom haft en aktiv roll i att sammanföra EU-toppar med USA:s vicepresident Vance – ett tecken på att hon har mer inflytande än man kanske tror.
I Kananaskis kommer världens blickar att riktas mot Trump och hans reaktioner. Vem får det varma leendet? Vem får gå med honom på egen hand? Och viktigast av allt: vem lyckas faktiskt påverka honom i frågor som spelar roll?