Filip Wollin
Därför bör du hålla extra koll på vädret i slutet av september.
September har en tendens att bjuda på stora kontraster vädermässigt.
Morgnarna kan kännas råa och kyliga, medan eftermiddagarna fortfarande kan vara förvånansvärt milda med somriga inslag.
Det är dock tydligt att träden börjar skifta färg och att mörkret faller allt tidigare.
Just därför är slutet av september en period då förändringarna i naturen blir extra tydliga, skriver den litauiska sajten Made in Vilnius.
Naturens tecken i september
I år infaller höstdagjämningen den 23 september, vilket innebär att nätterna blir längre än dagarna och vi går allt tydligare mot årets kallare månader.
Det behöver dock inte betyda att värmen är borta för gott. Även i slutet av september kan mildare och soligare väder göra tillfälliga återbesök.
Förr i tiden följde människor årstidernas skiftningar betydligt närmare än i dag.
Morgondimma, frost, vindar, flyttfåglar och spindelnät användes som tecken på hur hösten skulle utvecklas och vad vintern kunde föra med sig.
Många av observationerna känns fortfarande igen från svenska septembermorgnar.
Efter en kall natt kan exempelvis tät dimma lägga sig över öppna fält och marker, för att sedan lätta när solen stiger och luften värms upp.
Även frosten följdes noga. Klara och vindstilla nätter ansågs innebära större risk för vita marker på morgonen, vilket också har en naturlig förklaring eftersom marken kyls snabbare under sådana förhållanden.
Ett speciellt datum i september
Fåglarna betraktades också som viktiga budbärare.
När stora flockar började dra söderut sågs det som ett tydligt tecken på att den varmare delen av året gick mot sitt slut.
Spindeltrådar som svävade genom luften förknippades i sin tur med torra, lugna och soliga höstdagar. Sådana perioder kunde ses som ett sista inslag av mildare väder innan kylan tog ett fastare grepp.
I litauisk folktradition hade den 29 september en särskild betydelse.
Då studerades bland annat vindriktningen, eftersom man trodde att den kunde avslöja något om den kommande vintern.
Västlig vind förknippades med en mer ombytlig vinter, medan sydlig vind ansågs kunna förebåda mildare väder. Vind från norr eller öster kopplades däremot till kallare väder och mer snö.
Även en klar himmel den dagen betraktades som ett möjligt tecken på att en kall vinter väntade.
I dag är de gamla vädertecknen förstås ingen ersättning för moderna prognoser.
Däremot säger de en hel del om hur noggrant människor förr följde naturens förändringar och försökte tolka vad som väntade när september gick mot sitt slut.
