Forskare är på väg att försvinna in i Arktis mörker för att lösa vinterns mysterier

Under stora delar av året är centrala Arktis en vetenskaplig blind fläck. Satelliter kan följa havsisen från ovan, men de kan inte visa hur mikroskopiska organismer överlever i mörkret, hur kemin förändras under vintern eller hur livet påverkas när istäcket blir tunnare.

Det är just denna saknade årstid som står i fokus för Tara Polar Station, en franskbyggd forskningsplattform som förbereder sig för sin första större drivexpedition över Arktis. The Guardian rapporterar att sex forskare och sex besättningsmedlemmar väntas resa till Kirkenes i norra Norge innan de går ombord på fartyget för en åtta månader lång expedition.

I stället för att bryta sig fram genom de frusna vattnen är plattformen konstruerad för att frysa fast i packisen och driva med den. När den väl har låsts fast kommer den att föras med den naturliga isdriften över centrala Norra ishavet mot Grönland, medan de ombord får uthärda polarnatt, isolering och temperaturer på nära minus 50 grader Celsius.

Vinterforskning i området är farlig, kostsam och svår att upprätthålla. Det innebär att klimatmodeller har för lite information om hur havsvatten, luft, is och levande system samverkar under årets mörkaste månader.

Fartyget byggdes för att driva med isen

Den franska havsforskningsorganisationen Tara Ocean Foundation utvecklade plattformen för att studera klimatförändringar, föroreningar och biologisk mångfald tillsammans. Målet är att samla in kontinuerliga mätserier, snarare än korta ögonblicksbilder från sommaren, från en region som förändras snabbare än större delen av planeten.

The Arctic Institute uppger att det hårda vinterklimatet har gjort att den mesta polarforskningen koncentrerats till sommaren, vilket har lämnat kunskapsluckor kring isdynamik, sambanden mellan aerosoler och moln, utbytet mellan atmosfär och hav samt biologin. Dessa luckor är betydelsefulla eftersom Arktis påverkar klimatmönster långt utanför polarområdet.

Romain Troublé, verkställande direktör för Tara Ocean Foundation, säger till The Guardian:

– Vi förlorar arter innan vi ens hinner upptäcka dem. Därför är vi där för att dokumentera dem. Under de kommande 20 åren kommer allt att förändras.

Plattformens konstruktion är anpassad efter uppdraget. Enligt The Arctic Institute har Tara Polar Station en oval form som är avsedd att stå emot trycket från den omgivande packisen, samtidigt som systemen är förberedda för extrem kyla och långa forskningsperioder.

Mikrober kan ge svaren

En stor del av forskningen kommer att fokusera på livsformer som är för små för att kunna ses utan laboratorieutrustning. Isalger och andra mikroorganismer bidrar till att upprätthålla näringskedjan genom att ge föda åt djurplankton och, indirekt, åt större djur som sälar, valar, valrossar och isbjörnar.

Enligt tidningen kommer forskarna att använda fartygets så kallade moonpool – en central öppning genom skrovet – för att samla in havsvatten och sänka ned dykare, undervattensdrönare och fjärrstyrda undervattensfarkoster under isen. Forskargruppen hoppas kunna dokumentera organismer som är anpassade till flera månader utan solljus.

Dr Nina Schuback, biologisk oceanograf och deltagare i expeditionen, säger:

– Vi vet att centrala Norra ishavet förändras mycket, mycket snabbt. Med hjälp av satellitdata kan vi se hur isförhållandena förändras, men om man vill tala om vilken effekt detta har på biologin är det mycket svårt att få fram data.

För att kunna besvara den frågan måste forskarna leva på just den plats som gör arbetet så svårt. Forskningen är beroende av att människor finns på plats när de flesta fartyg inte kan operera.

Åtta månader i polarnatten

Den första expeditionen kommer att arbeta långt från hamnar, sjukhus och möjligheter till snabb evakuering. En räddningsinsats skulle vara möjlig vid en nödsituation, men det kan ta omkring en vecka innan hjälp når plattformen.

Urvalet av besättningen har omfattat betydligt mer än akademiska meriter. En forskare jämförde urvalsprocessen med den som används för Internationella rymdstationen, med fokus på teknisk förmåga, fysisk kondition och psykologisk motståndskraft.

Schuback säger att mörkret är hennes största oro.

– Jag har aldrig upplevt polarnatt. Min största rädsla är mörkret. Man blir trött, säger hon till The Guardian.

Trots det säger hon att hon känner sig privilegierad över att få delta.

De trånga utrymmena kommer att prägla vardagen. Arbete, vila, reparationer och provtagning måste fortsätta på den lilla plattformen medan världen utanför förblir ogästvänlig i flera månader.

Ett långsiktigt arktiskt observatorium

Den första drivexpeditionen är tänkt att bli starten på ett betydligt längre forskningsprogram. The Arctic Institute uppger att initiativet med Tara Polar Station syftar till att skapa återkommande långtidsserier över Norra ishavet, havsisen, atmosfären och biosfären.

Dessa mätserier kan hjälpa forskare att skilja kortsiktiga variationer från långsiktiga förändringar. Det är viktigt för klimatprognoser, arktiska ekosystem och politiska beslut om sjöfart, föroreningar, fiske och klimatpolitik.

Tidigare i veckan uppmärksammades Troublés roll i utvecklingen av projektet när han tilldelades 2026 års Shackleton Medal for the Protection of the Polar Regions. Prisarrangörerna beskrev honom som en modern polarutforskare vars arbete kan bidra till att förklara hur förändringarna i Arktis hänger samman med jordens framtida klimat.

Källor: The Guardian, The Arctic Institute, Shackleton.com