Det löpte kalla kårar längs med Oles rygg när GPS-signalen stannade

Ole Christian Hvebergs Facebookpost om hur han tragiskt förlorade sin hund väcker nu debatt. Bör vargar tillåtas att släppas fria i vissa områden? Detta diskuterar nu användarna i sociala medier.

Det gör ont att mista en familjemedlem – och det kan likaväl vara ett djur som en människa.

På onsdagsmorgonen förlorade norrmannen Ole Christian Hveberg sin hund Hunter under tragiska omständigheter:

Vänskapsduon var på hjortjakt i området Rendalen nordöst om Lillehammer, skriver mediet Dagbladet.

Det tog bara femton minuter innan Hunter fick vittring på en hjort och började springa. Han försvann blixtsnabbt ur Oles synhåll men han tänkte att det var okej eftersom Hunter hade en gps-sändare på sig så att han lätt kunde spårad.

- När jag kom upp på toppen av en backe såg jag att signalen inte hade rört på sig efter att jag hade förlorat kartan. Det löpte kalla kårar längs med ryggen på mig och jag började springa allt vad jag kunde, berättar en förkrossad Ole för mediet.

På Facebook beskrev han samma dag vad som hade hänt:

- Klockan 06.45 i morse hade du din första hjortjakt. Klockan 07.30 slutade den tvärt i gapet på varg(arna). Så jävla berikande. Sitter igen som ett stort frågetecken med sorg och ilska i mig. Beklagar att jag tog med dig ut och gjorde det du gillar allra bäst, Hunter.

Jägaren kritiserar därmed ”rovdjurspolitiker”, som inte tar ansvar för att vargar formerar sig och rör sig över gränser, varför man inte nödvändigtvis kan styra bestånden eller deras beteende om man tillåter dem i ett område som Rendalen.

Hunter hade obotliga skador på lår, hals och flera andra ställen på kroppen efter vargangreppet, och Ole Christian Hveberg var därför tvungen att bära sin bästa vän ut ur skogen och bort från det som kom att bli hans sista jakt.

Ole Christian Hveberg menar att det är en fråga om tid innan vargarna angriper en människa, och han hoppas därför att hans Facebookpost kan sätta fokus på problematiken.